GRUNDLAGEN AF DEM 17 MAJ. 131
Rigets udvortes Forhold eller Unders0gelse af dets indvortes Tilstand».1 Att nödvändigheten af ett sådant förfaringssätt också stått klar för reglementskomiteen, framgår af nyss citerade § 10, der det talas om förslag till stortingets plenum. Men detta upphäfver icke, hvad jag ofvan sagt om stortingets ställning till afdelningarna i ordinarie fall, d. v. s. vid utöfvande af de i § 75 uppräknade rättigheter, ty der är stortinget i reglementet tydligt nog betecknadt som en i sista hand afgörande auktoritet eller som en domstol emellan de respektiva afdelningarna, som fälde utslaget i, frågor, som förut blifvit der utdebatterade. Eller ligger icke deri, att stortingets plenum hvarken skulle hafva egna embetsmän eller eget protokoll, den meningen innesluten, att det skulle i ordinarie fall vara en voterande rätt i enlighet med grundlagens § 76, icke en rådplägande församling?
Af allt detta torde det vara klart, att riksförsamlingens medlemmar hvarken varit så dåliga lagläsare, att de uppfattat ett | grundlagsutkast, bygdt på förutsättningen af ett genomfördt tvåkammarsystem, såsom skrifvet för en kammare eller utan vidare förändring tillämpligt på ett enkammarsystem, icke heller så fullkomligt okunniga om parlamentariska former, att de kunnat på sidan om grundlagen besluta, att denna konstitution, som . maif tänkte sig utan förändring gällande i hundra år2, dock från första början icke borde förstås efter orden.
Men då således riksförsamlingen både i grundlagen infört och velat införa ett tvåkammarsystem, så att det alls icke smugit sig in i konstitutionen genom ett hittills i den bekanta verlden oerhördt missförstånd, huru skall man då förklara, att detta tvåkammarsystem aldrig blef tillämpadt, att stortinget började sin konstitutionela bana med att kränka grundlagen i en af dess allra vigtigaste punkter? Detta har framgått af följande samverkande orsaker, som jag anför i ordning efter den kraft, med
1 Det f0rste overordentl. Storthings Forh., sid. 33. Sjelfva stiliseringen af detta beslut gifver äfven vid tanden, att öfverläggning i plenum var något utomordentligt, blott för detta storting gällande, som icke var »overeensstemmende med Grundlovens T4:e §.n
3 »Jeg slutteT med det fromme Suk, at vor Grundlovs 115 Paragrafer ' kun maae blive inviolable i de ftfrste 99 Aar, san er Spillet vundet. AmenlB / Fortrolige Breve, sid. 110.
