GEUNTJLÅCtEK AF J)KK 4 NOVEMBEK. 157
Denna dubbelmening har ock blifvit af åtminstone en del af stortingets medlemmar uppfattad. Af de skrifvelser öfver de svenska kommissariernes förslag, som under dagarna närmast före den .19 oktober inlemnades till deri af stortinget den 14 oktober tillsatta komité, som egde att »mottaga närmare upplysningar från de svenska kommissarierne och meddela stortinget dessa», vände sig flere mot kommissariernes tilläggsförslag till denna paragraf1. Några bland dem afstyrkte tillar af deras constitution. Såsom exempel der, hvarest högsta domstolen utgör en del af Rigsretten, under det att dess medlemmar äro underkastade att för denna rätt kunna lagforas: der, hvarest, sedan den kammaren, som är i minoriteten, skulle hafva tvenne gånger förkastat den andras mening, den lika väl vore förbunden att tredje gången omrösta gemensamt med den senare kammaren öfver aamma förslag till lag; och slutligen der, hvarest man, efter att hafva stadgat konungens rätt att sätta sitt veto emot nationalförsamlingens beslut, likväl vill, att hon genom ihärdigheten att förnya sina propositioner, skulle utverka det, som hon ej kunnat vinna, på grund af allmänt väl. Men då man låter norrmännen förstå att man bemärkt bristerna i deras grundlag, är det utan tvifvel icke nödigt, att envist förmå dem till rättelse deruti.»
Snarare kunde man säga, att kommissarierne, som i sitt medförda ändringsförslag hade sig ålagdt att söka få § T9 i grundlagen förändrad, också i sin instruktion fått en särskild uppfordran att genomdrifva omhandlade moment i § 69 af sitt förslag. Det heter nämligen i en parentes i denna instruktion: »Lea changements dans la constitution actuelle ne pouvantavoir lieu que par le consentement mutuel du roi et de Tassemblée nationale», se Rydin, a. st., sid. 124, not 1, hvilken punkt bör jemföras med motsvarande ställe i Wirséns promemoria, hvarur den är hemtad: »Konungen har genom antagandet af Eidsvolder Constitutionen med inga andra förändringar än dem, som i följd af begge rikenas förening måste ega rum, försäkrat folkets rättigheter och deras säkerhet i ordningen att tillvägagå; hvaraf således följer, att sådant just blir belastadt, men aldrig förkränkt genom det deras första act blir att utropa konungen. Från samma stund kan ingen ändring ske i Constitutionen utan genom betingande mellan konungen och folket och begges bifalls, se »1814. Det förste overordentlige Storthing. Optegnelser og aktstykker, udg. af Y. Nielsen, sid. 39.
Om dessa ord böra sålunda uppfattas, har instruktionen i denna punkt blifvit uppgifven tillika med sin förutsättning, att konungavalet skulle ske före revisionen: men närmast innehåller parentesen endast en försäkran, att inga förändringar i konstitutionen skulle blifva norrmännen från konungens sida påtrugade mot deras vilja, hvadan de kunde genast och utan fruktan välja honom till konung,
1 Tryckta i Norsk Ketstidende 1882, Kar 11 & )2, samt delvis i Det jnrid. Fak:s Bet., sid. 71.
