GRIJNDLAGEiN AF DKK 4 IN O v KMIJ.ER. 159
tinget antog deri 31 oktober § 79 i grundlagen af 17 maj utan förändring och de svenska kommissarierne läto sig nöja och uppgåfvo sitt tilläggsförslag. Detta har, hvad stortinget angår, sin fulla förklaring deri, att det samma redan den 24 oktober beslutit, att »ingen anden Förändring i Grundloven ved dette Storthing maa tages under Overveielse og gJ0res, end de, som ere n0dvendige formedelst Sverigs og Norges Förening», hvilket beslut man under grundlagens hela behandling stälde sig till efterrättelse. Och hvad de svenska kommissarierne angår, så voro de ju så godt som bundna vid detta stortingets tillvägagående af den tredje artikeln i konventionen i Moss, som hade följande lydelse:
»Hans maj:t konungen af Sverige lofvar antaga den konstitution, som blifvit uppsatt af fullmäktige vid riksdagen i Eidsvold. Hans maj:t föreslår ieke deruti andra ändringar än de, som äro nödiga för begge rikenas förening, ooh lofvar att icke göra flere utan gemensamt med ständerna.»
Dessutom tyckes bland Sveriges inflytelserika män på denna tid och särskildt bland dem, som underhandlade med norrmännen, den opinion varit rådande, som kommer till orda i revisionskomiterades ofvan nämda protokoll i Stoekholm af den 16 september, der det heter, att »hufvudföremålet otvifvelaktigt måste blifva att sätta eders maj:t uti den besittning och utöfning af styrelsen, som utgör första steget till föreningen, och som kan gifva eders maj:t tillfälle att bibringa norrmännen den lyckligare erfarenhet, som skall undanrödja motståndet och lugna sinnena». På grund af denna uppfattning tillstyrkte redan komiterade »alla eftergifter, som mot det stora syftemålet ej vore stridande». Vidare är det ganska troligt, att man redan nu tänkte sig föreningens framtida bestånd tryggadt genom en gemensam lag,, öfverenskommen mellan Sveriges riksdag och Norges storting, genom hvilken de ställen i grundlagen, som rörde föreningen, kunde undantagas från stortingets afgörande rätt, huru än grundlagsfrågor kunde komma att framdeles i Norges storting behandlas. Slutligen må det väl anses gifvet, att kommissariernes anmärkning om nödvändigheten att undantaga grundlagsfrågor från verkan af § 79 blifvit af stortingets komiterade besvarad med en hänvisning till § 110, som förbjöd stortinget att vidtaga någon som helst för-
