166
NOHÖES STORTING.
statsrätten förrättat bouppteckningen och fält sitt utslag om, hvad som förtjente att bevaras af den myckna qvarlåtenskape*n. Derför kom grundlagen att upptaga ön _del bestämmelser, som inom kort af forskningen med rätt eller orätt utdömdes. De vigtigaste af dessa voro: 1) det indirekta valsättet, 2) det gammalamerikanska tvåkammarsystemet, 3) initiativets och beslutanderättens särskiljande till olika fora, 4) statsrådens utestängande från representationen och 5) den begränsade sanktionsrätten. Då allt detta eller det mesta deraf försvann ur den öfriga verldens konstitutioner5, men blef stående i den norska, kom denna härigenom att nästan från sin första dag framte en egendomlig prägel utan motstycke i andra land. Och härtill kom teorien om jordegarens exklusiva borgarrätt, hvilken väl aldrig fått insteg i någon af revolutionens konstitutioner, men dock under hela revolutionsperioden fortlefde och vann allt större anseende under dess fortgång - för att strax efter dess slut utdömas. Sålunda kom man att äfven i sina afvikelser från revolutionens läror g-ripa en snart föråldrad institution.
Ingenting åskådliggör detta bättre än K. M. Falsens förhållande till den nya grundlagen. Han hade sannolikt icke synnerligen mycket syslat med politiska studier före 1814, men från den tiden lemnade han dem aldrig. Då han derför i början af 18.14 samman med lektor Adler uppritade grunddragen till Norges konstitution efter de statsrättsliga källor, som då stodo
1 De hafva senare en efter annan dykt upp igen. Sålunda upptogs regeln om kamrarnas olika funktioner och kompetens i Förenta Nederlandens konst, af 1816 och i Hollands af 1848. Det suspensiva vetot i Portugals grundlag af 1822 och i Brasiliens oktrojerade författning åf 1824. Det var ock föreslaget i den tyska riksförfattaingen af 1840. Det gammalamerikanska tvåkammarsystemet har varit föreslaget på flere ställen, t. ex. i Hannover 1832 och flere gånger i Sverige; i Frankrike har det i viss mån varit pröfvadi, ty enligt dess konst, af 1848 utsågs »conseil d'étato, som dock föga hade karakteren af en första kammare, på detta sätt, och enligt det nu gällande organiska statutet af 24 februari 1875 väljas 75 af senatens 300 medlemmar af deputeradekammaren; men dessa behöfva ej nämnas ur kammarens egen midt och tillsättas dessutom för lifstid. Den isländska grundlagen af 1872 har lånat detta som mycket annat ur Norges grundlag. Statsråden äro ännu utestängda från de amerikanska representationerna, och det indirekta valsättet lefver äanu i många land ett friskt och, i betraktande af dessa folks lokala och kulturförhållanden, berättigadt lif.
