Hoppa till innehållet

Sida:Norska grunnlagen och dess källor.djvu/165

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

ÅTERBLICK.

165

mindre bidrag till Norges konstitution. Den moderna statsrätten i det hela släpte till folksuveräneteten och det suspensiva vetot, den skarpa afsöndringen mellan den verkställande och deri lagstiftande makten och teorien om den aktiva borgarrättens afhängighet af jordegendom; de franska konstitutionerna särskildt sina indirekta val och sitt särskiljande af initiativet och beslutanderätten inom representationen; de amerikanska sina regler för representationens bildning och likaledes i förening med den holländska sitt tvåkammarsystem; den svenska lemnade sitt råd och sina tre månaders riksdagar o. s.. v, Och det var icke blott grundsatser, utan äfven detaljer och stil man lånade. Blott en kopia är dock grundlagen icke, för så vidt som hvarje samarbetning af ett vidsträckt material, som . icke blott och bart består i ett tanklöst hopfogande, ju med rätta måste kallas bearbetning. Som ett sjelfständigt arbete kan grundlagen knapt i något enda fall betecknas.

Detta innebär icke något klander, ty det var den nödvändiga följden af Norges förut varande politiska tillstånd. Den konstitutionels rätten har visserligen spekulationen att tacka för en nyttig systematisering af det gifna innehållet, men sällan eller aldrig för något nytt af verkligt värde, och ännu mycket mindre har den rena slumpen i detta afseende gifvit något resultat. Erfarenheten har här som alltid visat sig vara den bäste läromästaren. Det är då gifvet, att man måste blifva besviken, | om man går till studiet af Norges konstitution med beräkning / att der finna något bidrag till lösningen af statsvetenskapens problem. Ty grundlagens författare hade hvarken praktiskt pröfvat eller teoretiskt begripit och kunde således hvarken på erfarenhetens eller spekulationens väg draga något strå till stacken.

Och dock tager sig detta arbete mycket originelt ut, om man jemför det med vår tids konstitutioner, och är äfven, såsom det i våra dagar tillämpas, ett i högsta måtto säreget verk. Det förra är en följd deraf, att grundlagen var d,en sista eftermogna frukten af ett bortdöende tidhvarf, det senare har uteslutande sin grund i en förvänd tillämpning.

Den norska grundlagen föddes just i de dagar, då den första franska revolutionen definitivt afslutades och innan den moderna