44 50RGES STOHTING.
tingets utväljande angår, med en sidoblick på deri bataviaka författningen af år 1798. Denna senare lag har äfven lemnat de reglementariska föreskrifterna angående val- och distriktsförsamlingarna1, reglerna för ärendenas behandling inom representationen och har förmodligen äfven tjenat till förebild i fråga om grundlagsförändringar. Kommer så härtill den svenska regeringsformen2 samt Danmarks Kongelov och troligen i några stycken den spanska konstitutionen -af 1812 och Polens af 179.1, så må man i sanning förundra sig, att detta grundlagsförslag dock ingalunda saknar enhet och knappast kan med rätta kallas ett lappverk i vanlig mening. Särskildt äro kapitlen om valförsamlingarna och om den lagstiftande makten utarbetade med både omsorg och talang och stodo i några vigtiga stycken vida öfver den grundlag, som med detta utkast till rättesnöre utarbetades på Eidsvold.
Nicolai Wergelands^^grundlagsförslag blef aldrig i sin helhet framlagdt hvarken för konstitutionskomiteen3 eller för riksförsamlingen, men dess särskilda delar hafva blifvit begagnade af komiteen vid utarbetandet af motsvarande ställen i dess förslag och har- säkerligen utöfvat ett ganska betydligt inflytande4. Jakob Aall har gifvit denne sin meningsfrände det vitsord, att »ingen var tillstädes på Eidsvold, som med större noggranhet hade satt sig in i statsförfattningens former», och vitnar på ett annat ställe om »hans noggranna studium af stats 1 Så t. ex. äro utkastets §§ 43 och 44 läuade ur Reglement A. art. 2 och 4; jfr i öfrigt utkastets § 46 med Regi., art. 5, § 48 med art. 8-11. §§ 57 och 58 med art, 19 o. s, v,
a Härifrån har man bland annat lånat påbudet om ett kreditiv, § 212.
3 »Wergeland - säger Jakob Aall i sina Erindringer - var flittigen tilrede med Bemserknuiger, tagne af hans medbragte TTdkast til en Förtätning, der dog ikke fuidstaendigen blev förelagt Församlingen (Constitutions-Commiteen) til Bedssmmelse.» Sjelf säger Wergeland i sina »Fortrolige Breve», sid. 51, att »också han måste fram med sitt förslag, ehuru han blott kastat det på papperet till egen vägledning».
4 Wergeland uppgifver a. st., att »koniitecns utkast till Norges grundlag i det hela blifvit sådant, som han tänkt sig det, och i vissa enskildheter alldeles i öfverensstämmelse med hans förslag». En jemförelse mellan komitéers och Wergelands utkast jäfvar icke detta omdöme. Se Bil, I, §§ 12, IX 14, 21, 32, 41. 88, 73, 89; Wi. 104, 110. Aall säger, att »Wergelands Anmärkninger ofte faldt paa det rette Stcd og tildeels ogsaa toges til F0lgc».
