FÖKBE11E1UNDE K0NSTITUT10KSARBETEN, 49
bestämma deras löner efter sin vilja och välbehag. Han kunde, likaledes »efter sin goda vilja och välbehag», gifva lagar och förordningar eller upphäfva redan stiftade. Han egde att efter omständigheterna upprätta höga och låga domstolar och hade ensam rätt att med nationalrädets samtycke pålägga skatter och upptaga lån. I allt öfrigt, som icke af denna så beskaffade konstitution bestämdes, hade konungen »högsta makt och myndighet till att befalla, styra och ordna ärendenas gång efter sin egen välbehagliga vilja, således som han bäst tycker till statens lycka».
Nationalrådet skulle afgifva sina betänkanden öfver alla de frågor, som konungen fann för godt att förelägga det, särdeles utkast till lagar och förordningar, hvilka det skulle kontrasignora, antingen det gillade dem eller icke, så vidt de ej »bokstafligen stridde mot grundlagen». Dess samtycke var endast nödigt för skattepåbud och grundlagsförändringar. Då nationalrådet således hade beskattningsmyndighet, kunde man vänta, att det skulle vara en temligen talrik församling, men detta var icke fallet. Råden valdes af konungen och nationens representanter bland dessa senare till ett antal af en för hvart 200000-tal inbyggare. Norge skulle således år 1814 haft fyra nationalråd. De voro ansvariga för representationen och kunde dömas af den, men endast på grund af konungens anklagelse, ty det var han ensam, som »kontrollerade rådet».
Nationalrepresentationen samlades endast i tre fall, och dess myndighet kunde icke gå öfver fullmakten, och fullmakten icke öfver det ärende, som' föranledt den. Den samlades antingen på konungens kallelse för att undersöka och beifra hans klagomål emot nationalrådet eller på detta senares kallelse för att välja nya nationalråd i händelee af ledighet eller slutligen på konungens och nationalrädets samfälda kallelse för att besluta om deras gemensamma förslag till förändringar i grundlagen
Representationen valdes af alla bosatta, infödda husfäder af 25 års ålder eller deröfver genom medelbara val sålunda, att hvarje socken utsåg 2 valmän, och dessa sockendeputerade valde för amtet en tiondedel af och bland sitt eget antal till
Höjer, Norgas storting. 4
