52
NORGES STORTING.
vit upptaget i »Den Norske Rigsforsamlings Forhandlinger», der mycket fått plats, som varit långt mera underhaltigt. Orsaken är utan tvifvel att söka deri, att redaktörerne, Sverdrup, Platou och Omsen, icke ville i detta fosterlandska minnesmärke låta några missljud från en »svensksindetss ! komma till orda. Blieson hade nämligen rent ut i motiven till sitt förslag förklarat, att arfföljden i prins Kristians stam »var maaske ikke det onskeligste», och på ett annat ställe i samma motiv:
»TJdlandet og isser SYerrig kan aldrig finde sin Eoelighed fra Norges Side betrygget, uden ved: att Norges Consfcitution bliver saa liberal som mueligt, og at dets republicanake Form betrygger det imod Anfald af en ergierrig Naboefyrsfce. Kun da, og naar vi ved Venakabelighed og urokkelig Mandighed vinde den svenske Nations Stenarne - kunne vi iiaabe, at den svenske Regjering vil give Slip paa sine tiläcels lovligt Fordring er paa Norge.»
Ett femte i stortingets arkiv förvaradt grundlagsförslag har nyligen blifvit af d:r Nielsen i hans Bidrag utgifvet och der tillagdt en viss betydelse. Det är icke stort annat än en i det allra närmaste ordagrann, ehuru sammandragen och förkortad öfversättning af den franska konstitutionen af år 1791. Enskilda jemkningar äro dock gjorda. Sålunda skulle konungen enligt detta förslag ega rätt att förklara krig och sluta fred, hvilket dock icke synnerligen betydde, då den lagstiftande församlingen måste i begge fallen genast sammankallas för att taga dessa ärenden i öfvervägande, och dessutom hvarje anfallskrig var såsom i det franska originalet förbjudet. Likaledes skulle konungen ega rätt att till- och afsätta alla embetsmän, men en oskyldigt afsatt kunde söka sin rätt vid domstol. Äfven i fråga om förmyndarregering (Regentskab) äro några ändringar företagna. Rörande representationens sammansättning stadgades, att 1 valman borde utses för 600 aktiva borgare, 2 för 900 o. s. v., och att representanternes antal i det hela borde vara 87, fördelade på de fem stiften ungefär efter folkmängden. För att blifva valman eller representant för lan 1 E. egde en herrgård Bvje i Smaalenene och var således i händelse af ett krig bland dem, som allra först utsattes för dess fasor. Han nämdas af Karl Johan till riddare af Vasaorden.
