FdRBÉRSrDANBB KONSTITCTIONS\HBKTKN. 51
hade att invända mot det samma i hufvudsaken, »saameget mindre, som vi finde det overeensstemmende med de Idéer, vi have gjort os om Norges Constitution, og med de Ytringer, vi have sporet hos alle dem af Christians Amts Indvaanere, med hvilke vi desangaaende have talet». Äfven Weidemann sjelf säger i inledningen till förslaget, att han af sitt val till deputerad funnit sig uppfordrad att »söka all möjlig underrättelse om, hvilken regent och hvilken regeringsform inbyggarne i amtet sågo sig bäst tjenta med», och att hän »med hjelp af dessa underrättelser» utarbetat sitt förslag, hvilket han också rent af kallar: »mine Committenters 0nske». Man bör icke glömma, att dessa kommittenter voro do snart nog för sin frisinthet så beryktade bönderne i Kristians amt.
Det fjerde af ofvan nämda förelag, krigsassessor Eliesons, står ganska nära det adler-falsenska utkastet både hvad statsmaktens fördelning i det hela angår och i enskilda punkter. Ehuru utkastet ännu icke var tryckt, då detta förslag författades - det är dateradt den 3 april - synes det derför icke osannolikt, att författaren haft tillfälle att i handskrift eller samtalsvis lära känna det samma. Då detta förslag haft ett mycket obetydligt inflytandel, skall jag endast i största korthet angifva några dess afvikelser från nyss nämda utkast, som synas beaktansvärda.
Det suspensiva vetot är här upptaget i den amerikanska formen, så att riksdagen kunde framtvinga en af konungen förkastad lag genom att förnya sitt beslut med 2/3 pluralitet. Riksdagen, som skulle väljas å nyo hvart tredje år och årligen sammanträda i två månader, skulle utses genom indirekta val af och bland »Eiendomsmamd över 30 Aar» i förhållande till folkmängden, så att i hvarje anrt 1 representant utsäges för 10000 invånare, och i hvarje stad 1 för 5000, dock så att ingen köpstad finge mer än fyra representanter och ingen mindre än en. Städerna skulle således blifvit mer än dubbelt så starkt representerade som landet.
Det kan synas underligt, att detta förslag, som röjer både studier och godt förstånd, som insändes till riksförsamlingen och förvaras bland dess protokoll i stortingets arkiv, icke blif1 Se Bil. I, § 27; jfr ock §§ 7, 33 och W.
