FÖRBEREDANDE KONSTITUTIONSARBETEN. 59
som oföränderliga paragrafer. Regenten har närmare utfört samma tanke vid motsvarande ställe i det treschowska förslaget, der det heter;
»Overhovedet vil det vfere vsesentligt, at der i Constitutionen ikke indif0res noget, som efter sin Natur kan vsere Förändring underkastet; efter hvert öapitel bör benaavnes, hvilke Artikle deri agtes som ufravigelige Grimdlove. At Norge er et Kongerige, Arvef01gen, Borgerrefctighederne, Valgmaaden og Nationalrepresentationen, Bigsforsamlingens Inddeling og Rettigheder, den lovgivende Magts eller Majestfets Rettighederne, den d0mmende Magts Bestcmmelse ere Hovedgmndtrsekkene. Det meste af det 0vrige i Treschows og Falsens Forslag henh0re til organiske Love, ej til Constitutionen.»
Det vill häraf synas, som om Kristian Fredrik i sin vacklan mellan de olika vägar, han sjelf i slutanmärkningen till det adler-falsenska utkastet angifver, slutligen hestämde sig för eller företrädesvis hyllade den förra och således önskade en allt igenom oföränderlig grundlag. Så uppfattades ock bans mening af de män, som fingo riyss nämda uppdrag, såsom tydligt framgår af ett i' geheimearkivet i Kjöbenhavn bland Kristian VIII:s papper förvaradt och nu af Nielsen utgifvet grundlagsförslag, som jag ofvan kännetecknat såsom Sverdrups och Berghs förslag.
/Det är sannolikt, att den senare är den egentlige författaren eller bearbetaren ', dels derför, att det är jemförelsevis så väl hopsatt, att det snarare röjer juristen, som redan förvärfvat ett så stort anseende, att han inom kort insattes i lagkommissionen, än en professor i grekiska, dels derför, att innehållet i några punkter står i strid mot de åsigter, som Sverdrup förfäktade i riksförsamlingen 2. Härtill kommer, att Bergh - efter hvad en dagboksanteckning hos Platon af den 10 april
1 Jfr Nielsen a. st., sid. 263.
2 Sålunda har förslaget enkammarsystem. under det Sverdrup talade för två kammare, och riksmöten avart annat år, under det att Sverdrup önskade riksdag blott hvart femte år. Vidare föreslogs alla embetsmäns oafsättlighet utom ministrars och departementschefers, hvaremot Sverdrup talade för konungens rätt att afsätta alla »Over0vrigheders>. Enligt StorthingsFJterrotninger 1814-1833, I, sid. 60, skulle man kunna tillägga, att Sverdrup talat till försvar för adel, sora i förslaget upphäfves, men en jemförelse med Sibberns dagbok gör mer än troligt, att detta referat är oriktigt.
