58 NORGES STOETING.
Äfven detta nltrarojalistiska förslog upphäfde i likhet med I Weidernanns och Treschows alla personliga och reela privile; gier, ett betecknande drag för den allmänt demokratiska sinnesstämningen i Norge på denna tid.
Biskop Bugge var en mycket elastisk man, med hvilken Kristian Fredrik kom i nära beröring nnder sin vistelse i Trondhjem i förra hälften af februari 1814, Förslaget är emellertid författadt först efter riksförsamlingens inkallande, men representerar troligen temligen nära regentens egna åsigter om en norsk författning. Det är icke sannolikt, att förslaget blifvif i sin helhet framlagdt i konstitutionskomiteen, men det har i allt fall, såsom framgår af några motioner i riksförsamlingen, blifvit meddeladt, åt enskilda af komiteens ledamöter ! och äfven genom dessa kommit att i någon mån inverka på Norges grundlag 2.
Det var Bugges mening, att om hans förslag vunnit riksförsamlingens bifall, skulle regenten antaga det samma »som en Grundlov for sig og sine Efterkommere, saa lsenge Verden staaer». Denna besynnerliga idé om eviga grundlagar hade vuxit på amerikansk mark och sedan vunnit insteg i Frankrike under revolutionen, ehuru vi endast i modifierad form kunna spåra den samma i dess konstitutioner. Vi hafva förut sett den dyka upp i Wergelands förslag och äfven i Adlers och Falsens, särdeles efter det tillägg, det samma erhållit till § 226 efter Kristian Fredriks anmärkning, Det är ofvan nämdt, att regenten haft så väl detta som Treschows förslag till öfverseende och nedskrifvit sina rättelser till begge den 3 april. Samma dag säger han i sin dagbok: »Jeg har givet Sverdrup og Bergh mine Bemaarkninger for att udarbeide et Forslag, der kunde tjene som Grundlag for Commitéon» *. Bland dessa anmärkningar öfvor det adler-falscnska förslaget rör en arbetet i dess helhet, nämligen anmärkningen till § 226, som innehåller, att de stadganden, som anginge konstitutionens gnindväsen, måtte antingen skiljas från öfriga bestämmelser och utgöra en oföränderlig grundlag eller ock kännetecknas i lagen sjelf så 1 Ilegermatm och förmodligen Sverdrup.
2 Se Bil, 1, §§ 33, 40 och 104. a Ninlsrn, Bidrag I, sid 87.
