KONSTITUTIONSKOMITEENS FÖHSLAG. 71
vas i statsrådet, och att embeten först efter statsrådets hörande finge besättas. I statsrådet skulle föras protokoll öfver alla ärenden, som der afhandlades, och vore hvar och en förpligtad att säga sin mening, som konungen måste höra, ehuru han fattade sitt beslut efter eget omdöme. Men om konungens beslut strede mot grundlagen eller rikets öfriga lagar eller vore ögonskenligen skadligt för riket, vore det pligt för statsrådet att göra kraftiga föreställningar deremot och införa sin mening i protokollet. Den, som försummade att således protestera, ansåges enig med konungen och blefve ansvarig för beslutet. Utrikes ministern hade sitt eget protokoll. Hvarje af konungen utfärdad befallning måste för att vara gällande kontrasigneras af vederbörande statsråd, som ansvarade för expeditionens öfverensstämmelse med protokollet.
Voro således regeringens organisation och i synnerhet sättet för dess verksamhet hufvudsakligen bestämda i enlighet med den svenska regeringsformens föreskrifter, ehuru man äfven här kan spåra ett direkt inflytande från det adler-falsenska utkastet1, så bestämdes deremot den l&g.stiftajide maktens organisation till allra största delen efter detta senare mönster. Dock vidtogos äfven här några rätt betydande ändringar både med afseende på valsättet, rösträtten, valbarheten, valperioden, lagtingets organisation och tingens inbördes maktställning.
Under det att utkastet, troget sin grundsats att undvika all sammanblandning af den verkställande och lagstiftande makten, hade skilt embetsmännen såsom sådana från all befattning med valen och efter franskt-bataviskt mönster utsatt valförsamlingarnas hållande till bestämda tider samt uppdragit åt dem sjelfva att utse valförrättare, så följde komiteens förslag i stället den praxis, som blifvit införd genom prins Kristians cirkulär af den 19 februari, hvilka i sin ordning förmodligen grundade sig på det konstitutionsförslag, som Nils Treschow på prinsens uppfordran till honom inlemnat. Sålunda blefvo embetsmännen, nämligen presterne och städernas magistrafspersoner, valförrättare i valförsamlingarna, d. v. s. vid valmännens utkörande. Itöstlängd (Mandtal) öfver do röstberättigade skulle likaledes föras af embetsmän, nämligen i städerna af magistraten och på 1 Se Bil. I, § 11.
