Hoppa till innehållet

Sida:Norska grunnlagen och dess källor.djvu/75

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

KONSTITUTIONSKOMITEENS FÖESLAÖ. 75

utbildat sig småningom, men i nya samhällen söker man öfver allt ett mått, som åtminstone gifver skenet af rättfärdighet.

Och här erbjöd nu det adler-faleenska utkastet ett synnerligen vackert system, som, på samma gång det bibehöll det medelbara valsättet och en större representationsrätt för köpstäderna, tillika utjemnade de öfverklagade bristerna i prinsens anordningar. Konstitutionskomiteen upptog också utkastets regler (sid. 31 och 34) och utbildade dessa till ännu större följdriktighet. Man borttog nämligen de i utkastet bestämda maxima och ville således skapa en representation, der antalet deputerade för de särskilda distrikten alltid komme att stå i ett visst förhållande till valmännens antal, nämligeni landtdistrikten såsom 1 till 10 och i köpstäderna såsom 1 till 4, och valmännens antal likaledes i visst förhållande till de röstberättigades, i landtdistrikten såsom 1 till 100 och i köpstäderna som 1 till 50. Vid det noggrannare bestämmandet af, huru denna procent skulle beräknas, följde komiteen utkastets detaljregler, hvad representanternes förhållande till valmännen angår, och stadgade således, att 1 amten skulle 5-14 valmän utse en representant, 15-24 två o. s. v., och i köpstäderna 3-(i valmän utse en representant, 7-10 två o. s. v.; men i reglerna för valmännens förhållande till de röstberättigade afvek man så till vida från utkastet, att då detta för landtdistrikten hade efter franskt mönster uppstält serien: en valman för 50-149 röstberättigade, två för 150-249 o. s. v. och för städerna serien: en valman för 25-74 röstberättigade, två för 75-124 o. s. v., så stadgade komiteen i stället, med upptagande af det sverdrup-berghska förslagets modifierade regel, att på landet skulle intill 100 röstberättigade utse en valman, från 100 till 200 två o. s. v. fi För städerna bestämde man icke närmare, huru den faststälda proportionen 1: 50 skulle beräknas, men det framgår dock af bestämmelsen: »har en köpstad färre än 150 röstberättigade, sänder den sina valmän till närmaste köpstad», jemförd med stadgandet, att 3-6 valmän utse en representant, att man tänkt sig serien: 50-99 röstberättigade utse en valmän, 100-149 två, 150-199 tre o. s. v., eller möjligen i analogi med

3 Orsaken till denna förändring var säkerligen den, att man ville förebygga en allt för stor öfvervigt å städernas sida,