76
NORGES STOHTING.
reglerna för landet: intill 100 röstberättigade utse en valmän, 100-149 två o. s. v.
Komitecns förslag var således i dessa stycken vida otydligarc och sämre redigeradt än utkastet, men det är dock klart, att inan icke blott velat borttaga de af utkastet bestämda maxima för valmän och representanter, utan äfven, åtminstone för landets vidkommande, det minimum .af röstberättigade, som i en socken skulle ega att kora egen valman. Man uteslöt nämligen det adler-falsenska utkastets bestämmelse, att socknar med mindre än 50 röstberättigade skulle välja samman med närmaste grannsocken, och satte i stället, att intill 100 röstberättigade skulle välja en valman. Förmodligen tänkte man, att ett minimum skulle blifva onyttigt, enär väl intet prestgäll i Norge fans, som egde mindre än 50 röstberättigade efter de vilkor ? för rösträtten, som komiteen antagit. Framdeles fick dock detta uteslutande af minimum en viss betydelse, dels derigenom, att riksförsamlingen upptog regeln oförändrad, oaktadt den gaf rösträtten en mindre utsträckning, dels och i synnerhet derigenom, att man af grundlagens föreskrifter fann sig uppfordrad att sönderdela ett och samma prestgäll på Here valdistrikt. Då nämligen lagen stadgade, att repre^ sentanterne skulle utväljas af amten och köpstäderna, och den administrativa och kyrkliga indelningen på många ställen icke föll tillsammans, så måste de prestgäll, som tillhörde olika amt eller dels tillhörde köpstad och dels lågo under landsrätt, utse valmän till mer än en distriktsförsamling. Sålunda kunde det då inträffa och har också många gånger händt, att endast några få röstberättigade kommo att utse egen valman.
Det är icke Hka tydligt, om komiteen haft för afsigt att borttaga minimum också för städernas del. Detta synes troligt af analogien i förslagets 61:a §, ty då man i öfrigt visat sig vilja gynna köpstäderna framför landet, vore det egendomligt, om man skulle medgifvit en landtsocken rätt att utse egen valman i fall, der man nekat köpstad denna rätt. Och vidare tyckas sjelfva ordalagen i 60;e §:n »har en köpstad färre än 150 röstberättigade, sänder den sina valmän till närmaste köpstad», innebära, att hvarje köpstad skulle hafva åtminstone en valman. Men å andra sidan borde paragrafen, om man tänkt sig en fuU
