KONSTITTITIONSKOMITBENS FÖRSLAG. 77
analogi med bestämmelserna för landet, hafva stadgat, att köpstad med färre än 100 röstberättigade (icke 150) skulle siinda sina valmän till närmaste köpstad, så att man fått serien: intill 50 röstberättigade utse en valman, 50-99 två, 100-149 tre o. s. v. Det sannolika är väl, att man här, lika som i fråga om landet, tänkt sig, att ett minimum icke skulle få någon praktisk betydelse med de af komiteen antagna grunderna för rösträtt, ty ingen af Norges då varande köpstäder i den delen af riket, som representerades på Eidsvold, var så obetydlig, att den ej skulle uppnått 50 röstberättigade, äfven ora man inskränkte rösträtten långt mer, än som skett i komiteens förslag. På de orepresenterade finmaikska köpstäderna tänkte man förmodligen icke i komiteen, eller ock vis"ste man icke \ huru obetydliga dessa städer ännu i sjelfva verket voro 2. Men under det att en sådan uppfattning om det likgiltiga i hvarje minimiregel, hvad landet angår, ledde derhän, att man uttryckligen upphäfde minimum, så gaf den deremot för köpstädernas del anledning till, att man stiliserade den 60:e paragrafen på ett sådant sätt, att det, i allt fall efter en bokstaflig tolkning, måste antagas, att ett minimum blifvit upprättadt, en inkonseqvens, som sedan haft sin stora betydelse för många städers representationsrätt.
I ett annat afseende gjorde komiteen både en afvikelse från det adler-falsenska utkastet och det föredöme, som blifvit gifvet genom val till riksförsamlingen, då den nämligen före 1 Falsen sjelf var ännu tre år senare, då han utgaf sin »Norges GrundlovH, okunnig om, att några städer med mindre än 50 röstberättigade funnos i Norge, men kan nämner, att detta möjligen kunde vara fallet med de nyupprättade köpstäderna Grimstad och Hundholmen (Bod0), sid. 83. Deremot funnos ibland riksförsamlingens öfriga medlemmar ett par män, som borde haft en ganska noggrann kännedom om Finmarken och dess fSi-häl- landen, nämligen H. M. Krogh, som der varit amtman under ären 18071811, och N. Nielsen, som från 1807 till 1812 varit kyrkoherde i Vårdö prestgäll, innefattande både landtsoeknen och köpstaden. Men vi skola se, att initiativet till nästan alla förändringar i komiteens förslag togs af dess egna medlemmar, och att riksförsamlingens öfriga ledamöter hufvudsakligen röstade.
8 Enligt det år 1815 upprättade mantalet häda Tromsö då 20 röstberättigade och Hammerfest 9. I Vårdö fördes sannolikt intet mantal före 1817, då det visade sig, att staden hade - G röstberättigade.
