K0NSTITUTI0NSKOM1TEENS FÖRSLAG. 79
dock att man der tillika gjort den inskränkningen, att den tioåriga vistelsen skulle omfatta de sista tio åren.
För öfrigt upptog man från utkastet den bestämmelse, som från valbarheten uteslöt statsråden samt hofvets tjenstemän och pensionstagare, hvartill nu ytterligare kommo do vid statsrådets kontor anstälda embetsmän. Likaledes föreslog komitcen efter utkastets mönster, att blott hälften af ett valdistrikts representanter finge tillhöra embetsmannaklassen.
Endast med möda lyckades tvåkammarsystemets ifriga och insigtsfulla förfäktare, Falsen, Wedel och Sverdrup, att rädda lagtinget i komiteen mot de lika ihärdiga målsmännen för en kammare, Wergeland, Motzfcldt och Schmidt, hvilka ingenting lärt och ingenting glömt af den franska revolutionens första olycksskede och ännu ansågo Turgots maximer som gyllene visdomsregler. De förre gingo visserligen af med segern, men icke utan stora och betänkliga förluster. Ty på samma gång som komiteen i sitt förslag behöll den i utkastet stadgade regeln, att lagtingets medlemmar skulle väljas af och ur stortinget, hvilken bestämmelse i och för sig redan var egnad att försvaga lagtingets ställning och betaga det en sjelfständig hållning gent emot det i antal öfverlägsna odelstinget, borttog den tillika de i utkastet fordrade särskilda kompetensvilkoren för lagtingets medlemmar och förkortade lagtingets funktionstid,så att den blef af samma varaktighet som odelstingets. I stället för att lagtinget skulle enligt utkastets bestämmelse förnyas med en tredjedel för hvarje valperiod, hvilket åtminstone hade räddat lagtinget från att blifva till sin sammansättning ett uttryck af den inom stortingets majoritet vid hvarje riksmöte rådande opinionen och lika som i Amerika gifvit det samma en viss kontinuitet, skulle det nu enligt komiteens förslag vid nytt stortings samlingl helt och hållet förnyas. Af mindre betydelse voro de afvikelser från det adler-falsenska utkastet, som bestodo deri, att lagtingets medlemmar icke bestämdes till ett visst antal, utan skulle vid hvarje riksdag utgöra en fjerdedel af hela stortingets, och att valet
1 Huru vida, också lagtinget skulle väljas till nyes vid de under valperioden möjligen sammankallade urtima, storting, nämnes ej uttryckligen i förslaget. Sä uppfattades emellertid af de första urtima stortingen denna 5 7il (74, 74).
