Sida:Norska grunnlagen och dess källor.djvu/96

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

96

MOEGBS- STORTING.

skal. Forslaget derom freniHsettes paa et ordentligt Storthing og kundgjflrcs ved Trykken; men det tilkommer fiärst nseate ordentlige Storthing at bestemme, om de foreslagne Forandringer b0r finde Sted eller ei.»

Det är af ofvan stående öfversigt ögonskenlig!;, a.tt det är 1766 års grundsats, till hvilken komitecn här slutit sig, ehuru den svenska regeringsformen af 1809 icke omedelbart, utan medelbart genom Treschows grundlagsförslag varit komiteens källa i detta afseende (se Bil. I, § 115). Icke i dubbla beslut af riksförsamlingens begge afdelningar har man sökt grundlagens säkerhet och värn, utan i den garanti mot öfverraskning, den säkerhet för ett mångsidigt ompröfvande, som låg deruti, att en grundlagsförändring föreslogs på ett annat riksmöte än det, som fattade beslutet. Det är ofvan visadt, att stortingets lagstiftande makt i vidsträckt bemärkelse måste enligt komiteens förslag i laga form, d. v. s. genom beslut i representationens begge afdelningar, utöfvas, och att konungens suspensiva veto omfattade alla sådana stortingets beslut. Då nu § 86 (83, 82) hvarken undantager grundlagsförändringar från den förut stadgade allmänna regeln om konungens veto, ej heller denna § 115 bestämmer, att detta veto skulle i fråga om grundlagsförändringar vara af annan natur än vid vanliga lagfrågor, så följer häraf med logisk nödvändighet, att konungen äfven här fick ett suspensivt veto, men icke heller mer än detta.

En antydan om detta förhållande, som synes mig klart framgå af grundlagsförslaget sjelft, ligger också i den förändring af första punkten i treschowska förslagets motsvarande paragraf, som vidtogs så väl i komiteens öfversedda förslag som i det förberedande utkastet till paragrafen. Denna ändring förklaras nämligen icke helt och hållet af den olika förutsättning rörande prinsens och riksförsamlingens förhållande till hvarandra, från hvilken Treschow och koraiteen påstås hafva utgåttl. Ty om komiteen verkligen tilltänkt konungen ett absolut veto, så hade ju grundlagen lika fullt, trots

constitution» . ... En förnuftigare regel innehöll Const. of Massachusetts, cli. VI, art. X, som utom i det fall, att erfarenheten låtit staten känna nödvändigheten af förändringar, tillät sådana äfven för att rätta andra fel och vidare utveckla grundlagens principer.

1 Se Det juridiske Fakultets BetKnkning, sid. 61 o. i.; jfr ofvan äid. 53 o. f.