»Hvarje förmiddag från elfva till ett och hvarje eftermiddag från fem till sju. Men hvilket intresse —»
»Har han många barn?» af bröt Hans.
»Endast en dotter, men hvad tusan —»
»Adjö, onkel! Jag måste hem till mina böcker.»
»Stopp litet! Går du inte med till tant Maren i qväll? Jag skulle bjuda dig.»
»Nej tack, jag har inte tid,» ropade kusin Hans, som redan var några steg borta.
»Der är fruntimmersbjudning, unga damer!» skrek onkel Fredrik, ty han visste ju icke hvad som hade händt brorssonen.
Men denne skakade på hufvudet med ett egendomligt, energiskt förakt och försvann omkring hörnet.
»Det var då förbannadt,» tänkte onkel,» pojken är tokig eller — åh, nu har jag det! — kär! Han stod ju och pratade några dunkla ord om kärlek, då jag träffade honom — utanför n:r 34 — och hans intresse för gamle Schrappe! Skulle han vara kär i fröken Betty? Åh nej,» tänkte onkel, i det äfven han skakade på hufvudet och fortsatte sin väg, »så mycket förstånd har han nog inte.»
