Hoppa till innehållet

Sida:Novelletter.djvu/124

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
122
Novelletter.

Kusin Hans lade märke till att kaptenen tog en sten, som han hittade, och placerade den i gräset med en hemlighetsfull min.

»Här vid Hougoumont,» fortfor gubben, »började slaget. Det var Jérôme, som angrep. Han tog skogen, men slottet höll sig, försvaradt af Wellingtons bästa trupper.

»Emellertid skulle Napoleon, som håller här vid Belle-Alliance, just ge marskalk Ney ordre att börja hufvudanfallet mot Wellingtons center, då han upptäckte truppmassor, som närmade sig från öster — bakom bänken, der borta vid trädet.»

Kusin Hans såg sig om, han började bli orolig: skulle Blücher redan vara här?

»Blü — Blü —» försökte han halfhögt.

»Det var Bülow,» sade kaptenen till all lycka, »som närmade sig med 30,000 preussare. Napoleon tog i hast sina mått och steg för att möta den nye fienden; han hyste intet tvifvel om att Grouchy i alla fall följde preussarne i hälarne.

»Kejsaren hade nämligen dagen förut detacherat marskalk Grouchy med arméens hela högra flygel, circa 50,000 man, för att möta Blücher och Bülow; men Grouchy — ja, allt det der mins ni ju från verldshistorien,» afbröt kaptenen.

Kusin Hans nickade lugnande.

»Ney började alltså angreppet med sin vanliga oförskräckthet. Men det engelska kavalleriet störtade sig öfver fransmännen, bröt deras led och kastade dem tillbaka med förlust af två