annat förråd af vetande blir alltid en hemgift af mycket tvifvelaktigt värde.
Kusin Hans var vid det miserablaste lynne. Klocken var ej mer än åtta, och före half tio tyckte han ej det gick an att taga afsked. Kaptenen hade redan tagit plats vid bordet, färdig att börja fältmanövern. Hans satte sig bredvid honom.
Midt emot satt fröken Betty med sin söm och en bok framför sig. Hans sträckte sig fram och upptäckte, att det var en roman af den nyare tyska literaturen.
Det var just ett af de verk, som Hans brukade berömma med hög röst, när han utvecklade sina moderna åskådningar med en liten anstrykning af fritänkeri. Men att finna denna bok här, i ett fruntimmers händer och till på köpet på tyska (Hans hade läst den i öfversättning) stötte honom i högsta grad.
Då derför fröken Betty frågade, om han tyckte om romanen, svarade han, att det var en af de böcker, som blott böra läsas af män med mogna begrepp och solida principer; allra minst egnade den sig till fruntimmerslektyr.
Han såg, att den unga damen rodnade, och han kände sjelf, att han hade varit oartig. Men han var vid ett så fatalt lynne, och dessutom var det någonting rent af retsamt hos denna öfverlägsna lilla fröken.
