Sida:Novelletter.djvu/31

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Erotik och idyll.




»Laga bara att ni komma tillsammans!» sade fru Olsen.

»Ja, jag förstår inte hvarför ni inte gifta er nu till hösten,» utbrast den äldre fröken Ludvigsen, som svärmade för den sanna kärleken.

»Ja visst!» utropade fröken Louise, som var säker om att bli brudtärna.

»Men Sören säger, att han inte har råd,» svarade fästmön litet ängsligt.

»Inte råd!» upprepade fröken Ludvigsen. »Att en ung flicka kan nämna ett sådant ord! Om du redan nu vill låta din unga kärlek växas öfver af praktiska beräkningar, hvad blir det då qvar af den ideela glans, som endast kärleken förmår sprida öfver lifvet? Att en man kan ta hänsyn till sådant, kan jag möjligen förstå, det är ju på visst sätt hans pligt; men en fin, qvinlig själ i kärlekens blomstermånad! Nej, nej, Marie, låt för Guds skull ej dessa simpla penningfrågor förmörka din lycka!»