En middag.
Det var stor middag hos grosshandlaren.
Amtmannen hade hållit ett tal för den
hemkomne studenten, husets äldste son, och
grosshandlaren hade svarat med ett tal för
amtmannen; så långt var allt godt och väl. Och likväl
kunde man se, att det var någonting, som oroade
värden. Han svarade bakvändt, hälde rhenskt
vin i portvin och förrådde på allt sätt, att han
var frånvarande med sina tankar.
Han funderade nämligen på ett tal, ett tal utom de reglementerade, och det var någonting mycket anmärkningsvärdt; ty grosshandlaren var ingen talare, och — hvilket var ännu anmärkningsvärdare — han visste det sjelf.
Då han derför nu långt fram under middagen äskade ljud och sade, att någonting låg honom på hjertat, som han måste uttala, märkte alla genast, att någonting ovanligt förestod. Det blef plötsligt så tyst vid bordet, att man hörde det
