Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
71
En middag.
kunde annat än göra verkan, det vill säga, om någon annan än adjunkten hade hört och sett honom.
Ty på denne gjorde det icke den ringaste verkan; han var ju gammal.
Det skådespel, han i dag hade varit vittne till, hade han sett många gånger. Han hade sjelf successive spelat begge hufvudrollerna; han hade sett många debutanter som studenten och många gamla skådespelare som grosshandlaren.
Derför skakade han på sitt ärevördiga hufvud och sade för sig sjelf:
»Ja, ja, det är mycket bra alltsammans. Men vänta bara, jag får allt rätt: han der blir alldeles som vi andra.»
Och adjunkten fick rätt.
