| 26 | Kärleks-Prijs. | Kärleks-Prijs. | 27 |
Alt hierte-gnaag ur wägen röijer/
Som arga sinnen möta plär.
Du äst thed starka wärldens band/
Som sammen-håller folk och land.
Omsicktigheten af dig läres/
Råd blijr din såta föllie-slag:
Förfarenheeten af dig näres/
Som bättrar dömet dag från dag:
Til thess thet fast i sanning står/
Thed onda flyr/ thed goda får.
Skönheeten snart sitt wörde miste/
All' ögons strålar woordo stumm:
Hwad gåfwor är snart ingen wiste/
Män får man Kärlek lijte rum:
Som blixt och åskia genom slår/
Slijk krafft du ginast känna får.
Du gör at Folk hvar-andra möta
Med hiertefrögdig höflighet;
Du gör at wänner trohet sköta/
I alsomstörsta liuflighet.
Stygg' ord ock wärck/ fuult samwets solk/
Du lemnar kölds och mörksens Folk.
All werdsens Sorg du underkufwar/
Uti dig sielfwan wederqwäckt;
Hwad ampert är/ du oss förliufwar/
In til wår siste ande-dräckt:
Du swalkar hettand' hierte-glöd/
Gieer Sinnes-roo i kroppens död.
Dens Blod som du haar öfwergifwit/
Är i sitt lijf fast wärr' än död;
| 12. Du | D ij | Ält |
