Sida:Odæ Sveticæ.pdf/17

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
28 Kärleks-Prijs. Kärleks-Prijs. 29

Tu onskan haar från honom drifwit/
  All dygde-lust/ wårt Sinne-bröd:
  Han är sig sielf en plåge-stad/
  Hans werld ett långligt Sorge-bad.

15.

För-rottnelsen du ewigt tråszar/
  Din är och blijr ju Segren än:
Hwad Tijd och ålder sönder-kråszar/
  Hoop-samlar du til lijfs igän.
  Hwad jordiskt är/ til jord förgås/
  Af Kärlek åter wederfås.

16.

När iag en ting mig föör til sinnes/
  En nyck mitt Hierta sätter ann:
At intet gott i werlden finnes/
  Som någorleds ju skada kan.
  Ju hög'r en ting af wärde är/
  Ju större Last thesz miszbruk bär.

17.

I Soolen är ju Elden fijner/
  I jorden är han jord-bemängd;
I Gudi sielf reen kärleek skijner/
  I syndigt Hierta är han wrängd.
  Dock om Förnufft osz råda får/
  Blijr osz en stadig kärleks wåår.

18.

Ty älskom nu hwart redligt Sinne/
 Thet wackert gott och ährbart är:
Haat/ Af-und/ ondska/ Sorg förswinne/
  Som Blood och Mood förtära plär.
  Så får wår hiertan sannas wijd/
  At wår Tijd är en gyllen Tijd.

17. I D iij VII.