| 34 | Æckta-stands Prijs. | Æckta-stands Prijs. | 35 |
Mig Himlen med sin Nåd besmycker/
Och mig min deel med roo beskär.
Gott nöije är min gyllen sand/
Ty prijsar iag mitt Äckta-stand.
Naturen all will thed bejaka/
At ensamt lefwa ledsamt är:
Den minsta fogel haar sin Maka/
Den han för andra håller kär.
Alt hvad som hafwer lijf och and/
Med mig thed prijsa Äckta-stand.
Om sorge-moln mig stundom drifwer/
(Som Lufften altijd klaar eij står;)
En gång thed Soolen sönder-rifwer/
När Gud så will thed öfwer-går:
I medler tijd hans Nådes-brand/
Mig lijsar i mitt æckta-stand.
Sool-blomman rörd af Kärleks minne/
Sig skickar effter Soolen sin:
Altså ock iag med ährsamt Sinne/
Skal gå tilhanda wännen min.
Gott hiertelaag är ju thed band/
Som gör thäd rätte æckta-stand.
Hwad lust at sij/ när Kärlek drifwer
Den råda bör/ sig giee til träl!
När i twå Makars Kroppar blifwer/
En innerlig för-eenad Siäl!
En är dens andras högra hand:
O Himmels-liufwe æckta-stand!
| 11. Sool. | E ij | 13. Ack |
