Den här sidan har korrekturlästs
| 36 | Æckta-stands Prijs. | Til en ung sielf-klook. | 37 |
Ack at! män thet står eij at önska/
Dy grymma död skull borto blij;
Dock skal i ewig tijder grönska
Min wänn hoos mig/ ditt wälde frij:
Så segrar öfwer mackten din/
En trogen Wänn ock roligt Sinn.
En modig sielf-klook ung af åhr/
En-wettigt wijd sitt owett står;
Thesz han sielf-rönligt wetta får/
Hwad wäg man til förderfvet går.
O sielf-klook du så gali går/
Ditt egit råd dig sielf för-rår;
Du kommer där du längtar til/
Män saknar däd du hafva will.
Hwar ästu sielf-klok kommen frå/ at tu af ingen lära må? Ja sant/ du äst af Himmelsk stamm/ män heelt i otijd kommen fram. At du så brått til Jorden damp/ til hierna fick en mosse-swamp.
| O Sielf- |
