moste liffua widh theras eeghit. Och the hade altijdh stora bekostningar, ty at konungen strijdde offta på Skåne och wille haffua thet i gen, än thå thet wille icke löckas för honom, för ty the Danske förswarade thet så hårdt at hans vp sååt ingen framgong hade, Doch kommo the Swenske ther öffuer på stoor skadha och förderff så at the nödhgades bortselia theras arff och eeghit, och hade än thå icke annat vtan spott och spee för alla theras bekostningar. Så läät och konung Albrect the Tydzska fåå all betzsta gifftermålen bort, Och än thå en part aff them war födt aff ganska ringa slecht, doch kallade han them sina skyldmän, på thet the teste better skulle komma til gifftermåål. Och epter thet han altijdh feydade på Skåne lagde han monga swåra tungar och beskatningar på landet, Så giorde och the Danske stoor infall in i Westergötzland, och annor stedes, landet til en dråpeligh skadha och forderff. Swerige vnder k. Albrect i betryck.Och epter som wåra Swenska Cröneker innehalla, haffuer Swerige warit vnder thenna konung Albrect i sådana betryck och bedröffuelse, at thet nepliga noghon tijdh til förenne haffuer sådana lijdhit. Han war så rund och snar til at begåffua sina landmän med stora skenker, och förläna them slott och feste, land och lään, at thet kunde intit reckia til för honom sielffuom, Monga beskatningar.Ther före moste han jw altijdh betunga landet med mongha beskatningar, och thet kunde än thå inthet förslå eller botna för honom. Och på thet man må teste better kunna besinna hwad tunga landet hade, wil man noghot vprekna aff the tungar, och beskatningar som clerekrijt hade. Först gåffuo alla kyrkiolandboor vth ena mark peninga huar thera til hestaköpp, och än ena mark hwar landboo til hestaköpp. Toogh konungen och halff parten aff alla kyrkio tiyondar i tw åår. Ther näst halffparten aff alla clerkers, biscopars och kyrkiors ränto i tiyonde och alt annat itt åår. Item än nw halff parten aff alla
