än flere sådana skatter vthgiöra. Och begynte bliffua itt stoort buller i bland böndernar, så at the i Vpsala stijcht begynte giöra vpreesning emot konungen, Och församblade sigh bönderna til hopa, sommestedes noghor hundrat, sommestedes noghor tusende. Men erchebispen war stundom sielff vthe när them, och taladhe medt them och badh them stilla sig, Stundom screff han them till, på thet sidsta screff han them till med the andra aff rikesens rådh som med honom i Stocholm woro til stedes, som woro her Giöstaff Karlsson, her Fadher Vlffsson, her Erich Nielsson, her Gregers Benctsson, och her Gregers Matsson. The alle til hopa loffuade bönderna at then vpreesning som the giort hade skulle them inthet til recknat warda om the än nw wille stilla sigh, Loffuade the them och at the allrigh wille effter then dagh rådha konungen ther till, at han skulle meera leggia sådana skatt på landet, och wille the troligha ther vthi förarbeta at konungen skulle aff leggia then skatten, som nw på lagder war, och at the icke mera vthgiöra skulle än theras lagligha skatt. Så hade och bönderna theres sendebodh till erchebispen och rikesens rådh, Erchebispen gaff bönderna frij från skatten.Och thå seyies erchebispen haffua giffuit bönderna frij för then skatten, och at han gaff them sitt breff ther vppå och förkunnade thet vppenbarliga aff burspråket i Stocholm. Om erchebispen giorde thenna förlosningen til at stilla bönderna ther medt, heller skedde thet för then skull at honom mishagadhe så mykit skulle föras vtaff landet, kan man icke retzliga wetha. Men thå konung Christiern alt thetta förnam kom han åter til Stocholm igen, och talade hårt til erchebispen och sadhe, at han och hans wener och foghdar hade giort honom almoghan olydighan, Och kallade han mångha aff rikesens rådh til hopa, och satte sakene inför them, och lychtades ther med at erchebispen moste settias i fängilse, och bleff aff the Danska vppenbarligha kallat en förrädhare. Konung Christiern hade länge tilförenne hafft en agg
