effter byte, och the som vthe på markenne bliffuo, togho sakena owijsligha före, Ty bleffuo the och til noghor hundrat kringhwerffde aff fienderna, och somblighe bliffuo slagne, somblighe bliffuo brende vti en tegelladhu, och en part komo i åna. Så war tå böndernes owisa anslagh the Danskas hielp i then reson.
Men alla Fastona tilförenne foor biscop Mattz med thet Danska resigtyghet som han med sigh hadhe, om kring Nyköpungs län och Rekerna, och dagtingadhe på konung Christierns wegna, och hyllade honom landet, Och ingen aff the Suenska ladhe sigh så mykit vth för konungen som han giorde. Och när Fastan förlijdhin war, om Påscha tijdh woro nogre vthfaldne aff Stocholm, med them komo biscop Matzes hoffmän til slagting widh Telie, Ther bleeff Joghan Helbregda, frw Chirstines tienare slaghen, Gunnar Galle och Lasse Göthe med nogro flere bleffuo fångadhe och fördes til Strengnes. Så förlop sigh tå tijdhen fram til Pingesdagha, the som vthe i landet woro och höllo med frw Chirstine, beflitadhe sigh jw altijdh göra konung Christierns folk affbrek, än tå at lykkan och machten gik icke effter wilien. Och the aff Stocholm föllo vth och skinnadhe Arnöön och grepo erchebiscop Jacop, och then reesan hade the achtat sig annan gong åt Vpsala, men ther bleff intet aff. Christiern kom med sin skipsflotto och belade Stocholm.Widh Pingesdagha tijdh kom konung Christiern seglandes med sin skipsflotto in för Stocholm, och hans folk som i Vpsala woro, drogho strax emoot honom, Och så bleeff tå Stocholm belagt på fyra sidhor. Så kom och erchebiscop Göstaff, biscop Mattz och alle andre som bådhe aff rikesens rådh och menigha adhelen honom handgångit hadhe, ther strax til med, Och bleff tå med hand och mun och swåra eeder och förplichtelse förnyiat och confirmerat thet som i Vpsala aff konungens capitenere vthloffuat war. Loffuadhe och tå konung Christiern personligha sielff sigh wilia thet i alla articlar och puncter obrotzligha halla, vtan all argalist, widh sin ähro och sanning och christeligha
