hadhe, Och effter thet at biscop Hanses insigel i Linköping hengde ther och med före, så giorde han sina vrsekt i så motto, at han sadhe sigh wara nödder och twingat til then besegling, och ther medh bleeff han frij. Monge aff the Suenska bleffuo tagne widh halsen.Men biscop Vincentius i Skara och biscop Mattz i Strengnes och monge aff then Suenska adhelen med theres tienere och Stocholms borghare bleffuo tagne widh halsen, och satte i fengilse, somblige i tornet, somblige i cappellet och somblighe annorstedz på slottet, och såto ther offuer natten. Så war tå förgätin Vpsala dagtingan och all the corfirmatiebreff på samma dagtingan, som vpsendes ifrå Danmark. Teslikes woro förgätin all the löffte och förplichtelse som han giorde widh Pingsdagha tijdh tilförenne, när han sielff med sin skips flotta kom för Stocholm, Ja thet war altt förgätit, som i konungens hylning och kröning i samma daghar vthloffuat war, ther och sacramentet anammades vppå.
Om morghonen ther nest effter, som war ottonde daghen nest effter all helgona dagh, lät konungen blåsa om med trummeten, och lät vthropa at inghen skulle gå vth aff sit hws, vtan alle skulle bliffua ther inne ther the woro. Och widh middags tijd lät han ledha bispen i Skara och bispen i Strengnes med the riddare och riddersmäns män och borghare som han hade fånga latit, vth på stora torghet, til at läta ther affliffua them. Och tå the så woro kompne på torghet, och stodho i ringen, stodho nogre aff konungens rådh vppe i burspråket. Niels Lycka hadhe ordet til folket, som tå på torghet stodh, och badh at the icke skulle förfäras offuer thet straff som ther skedde, Ty konunglig maiestat (sadhe han) haffuer så högeligha wordet bijdin och tilkraffd til sådana straff, aff erchebiscop Göstaff, then ther hade stått tree resor på sijn knä, och bidhit och begerat at then orett han lidhit hadhe, motte straffat warda, och mykit annat sådana gaff han före, ther han wille vrsaka konungen med. Tå ropadhe
