thet som giordt war, skeedde icke for then skul at the i noghon motto forachtade samma Birger Jerl, ty at the wel wiste honom wara skickelighan noogh til konung, Men epter thet han nw war en framlidhen och alderstighen man, ther fore togho the hans son til theres konung, forseendes sich ther med icke göra honom noghon neese som fadhren war, at the togho hans son til konung. Och epter thet at Birger Jerl icke än thå wille giffua sich til fridz, Sadhe her Joar blåå ytterligare til honom, hwar tw icke äst til fridz med thet som giordt är, så gör aff thin son hwad tich teckes, wij wilie forsee oss om en annan konung. Thå tijgde Birger Jerl ena stund och sporde them åter sedhan til hwarest the wille få sich konung, epter thet the jw icke kunde vtan konung wara, Thå swarade her Joar Vndan thenna kiortelen som jach haffuer påå mich wilie wij få en konung. När Birger Jerl thet hörde, befruchtade han sich, at både han och hans son skulle mista konunga dömet, ther fore gaff han sich til fridz med thet som giordt war med hans son. Valdemar crönt.Och wardt konung Valdemar crönter i Lincöping, epter Christi byrdh Tolff hundrade itt och femtiyo åår, och ther med stillades then trettan som hade warit emellan konung Suerkers och S. Erics slecht, ty konung Waldemar war på fädhernet aff konung Swerkers och på modhernett aff S: Erichs slecht. Och hade Birger Jerl fyra söner, Then eldste war Valdemar som war vthwald til konung, Then andre heet Benct, Then tridhie Magnus, Then fierde Eric, hwilke alle så vnge wore at the intit regemente förestå kunde. Ther fore wardt en gammal riddare skickat ther til, at han skulle lära och tuchta konungen til thet betzsta, så lenge han komme til moghen ålder, Men Birger Jerl skulle achta på regementit i rikit. Thå begynte åter Folkunga slechten mykit forkoffra och forsterkia sich och giorde mykit ondt i landet, Än thå at hertog Folke war en froom och redelig man, ther the hade
