rådher meer offuer thet som göras och bedriffuas skal, än menniskior som forbund göra ther vppå. Om förbund.Här med wil man icke fördöma al förbund som herrar och förstar göra sich emellen, Men ther råder man til, at the see sich wijsligha fore, at saken som förbundet gelder vppå är rettferdig, så at the förbinda sich til thet som är med gudh, och icke emoot. Ther gudh warder i forbundet vthesluten, så at man icke haffuer honom för öghon, och ståår icke i hans fruchtan, ther tagher forbundet en ond enda, än thå at thet synes vnderstundom med thet första lyckosameliga tilgåå. Owilie emellen h. Magnus och k. Eric.Epter nw at en stoor owilie war vpkommen emellen hertog Magnus och konung Eric, ther fore försterkte hertogen sich och achtade dragha in i Skåne och göra ther skada, Doch hade han thet thå fördragh, ty han hade noghon tijd til förenne hafft sitt bodh til greffue Gierdt i land tho Holsten, om hans dotter, jongfru Heleuig, then fick han och sich til hustru, och hölt bröllop i Calmarne om sancte Martins tijdh, och war samma Heleuig en dygdesam förstinna, så at hwar man i rikit gaff henne gott rychte. Thå nw bröllopet offuerstondit war, droogh hertogen med alt thet folk som han til vthreeso forsamblat hade in i Skåne, och giorde ther, och i Halland teslikes en dråpelig skadha med brand och rooff, och wende han i gen widh Rygnabroo, ty lenger kunde han icke komma, och droogh så heem til Swerige i gen. Men med thenna betalning war konung Eric icke mykit wel betalat för sina sex tusend löduga mark silff, som hertogen honom skyllog war, Doch är noogh troendes, at hertog Magnus haffuer jw hafft noghon sack til thet han giorde, annars hade thet warit alt forgroofft. Ther fore är noogh lijkt som til förenne berördt är, at thet Danska stridzfolk som icke hade fått sin sold, hade til förenne giordt noghon skadha här vppå landet, Doch ware nw ther om huru thet wara kan, fatige vndersåterne
