Hoppa till innehållet

Sida:Oliver Twist - Samhällsroman.djvu/130

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
130
CHARLES DICKENS.

hu—u—u!» Hon visste kanske inte riktigt, hvad hon gjorde, ty hon pekade bortåt hörnskåpet. Men Bumble rusade i alla fall dit, fick tag i en grön butelj, hällde en tekopp full och höll den för fru Corneys mun. Hon drack ur hälften.

»Jag är bättre nu», sade fru Corney. Bumble såg tacksamt upp mot himlen, sänkte därefter blicken ner till koppen, förde den upp till sin näsa och luktade.

»Pepparmyntsvatten!» förklarade fru Corney med svag röst och smålog mildt mot uppsyningsmannen. »Smaka på det! Det är också... litet annat i det.»

Bumble smakade tveksamt på mixturen, men smackade sedan med tungan och tömde koppen i ett drag.

»Det är verkligen mycket stärkande», anmärkte fru Corney.

»Ja, mycket», instämde Bumble. Han flyttade en stol fram till oldtfrun, satte sig och frågade ömt, hvad det var, som hade gjort henne så altererad.

»Å, ingenting», svarade hon, »jag är bara en sådan dåraktig, känslig, svag stackare.»

»Svag?» sade Bumble och flyttade sig närmare. »Är ni svag, fru Corney?»

Hon gaf satsen en mera allmängiltig form och sade: »Vi äro alla svaga.»

»Ja, det äro vi!» sade Bumble. Och efter en liten paus bekräftade han denna utsago genom att flytta sin vänstra arm från ryggen af fru Corneys stol ner omkring hennes förklädesband, hvilket hans arm därefter tryckte ömt. Fru Corney suckade.

»Sucka inte, fru Corney», sade Bumble.

»Ack, jag kan inte annat!» svarade hon. Och så suckade hon igen.

»Det här är ett riktigt trefligt rum», anmärkte Bumble och såg sig omkring. »Om det vore ett rum till, så vore det en riktig liten våning.»

»Det vore för mycket för en person», sade hon.

»Ja, men inte för två!» invände Bumble i smäktande ton. »Inte sant, fru Corney?»

Vid dessa ord sänkte fru Corney sitt hufvud, och äfven Bumble sänkte sitt, för att komma åt att se henne i ansiktet. Då vände hon blygsamt sitt hufvud åt sidan och famlade med handen efter sin näsduk. Men handen råkade af misstag glida ner i herr Bumbles.

»Direktionen ger er ju fritt bränsle, fru Corney?» frågade Bumble och tryckte ömt hennes hand.

»Ja, och fritt lyse», svarade frun och besvarade tryckningen.

»Fri bostad och lyse och bränsle!» utbrast Bumble. »Ack, fru Corney, ni är en ängel!»

Detta lidelsefulla utbrott kunde oldtfrun icke motstå. Hon sjönk i Bumbles famn, och han tryckte rörd en brännande kyss på hennes