Hoppa till innehållet

Sida:Oliver Twist - Samhällsroman.djvu/181

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
181
OLIVER TWIST.

»Försök nu att tänka er tillbaka», fortfor den främmande, »till — låt se — för tolf år sedan nu i vinter.»

»Det var lång tid», anmärkte Bumble. »Nå?»

»I fattighuset.»

»Ja.»

»Nattetid.»

»Ja.»

»I den håla där allt slags afskrap ger barn ett lif, som de själfva ha förverkat — föder ungar, som fattigvården måste ta hand om, och gömmer sin egen skam i grafven.»

»Menar ni sjuksalen?» frågade Bumble, som hade litet svårt för att förstå den främmandes patetiska uttryck.

»Naturligtvis. Där föddes en gosse...»

»Där ha minsann födts många gossar», inföll Bumble och skakade på hufvudet.

»Måtte fan ta det helvetes ynglet!» utbrast den främmande otåligt. »Den pojke jag tänker på var en flickaktig, bleknosig mes, som sattes i lära hos en likkistsnickare (jag önskar han hade fått sitt eget likkistlock igenskrufvadt öfver sig med det samma!) och som sedan rymde... till London påstås det.»

»Jaså, ni menar Oliver... lille Oliver Twist?» frågade Bumble. »Ja, honom kommer jag naturligtvis mycket väl ihåg... det var den obstinataste slyngel, som...»

»Det är inte honom jag frågar efter; om honom har jag hört tillräckligt», inföll den främmande. »Jag frågar efter den häxan, som skötte hans mor. Hvad har hon för sig nu?»

»Ja, hvad har hon för sig?» sade Bumble, som genevertoddyn hade gjort litet skämtsam. »Det är minsann inte lätt att säga. Men som det inte finns några barnaföderskor, där hon nu är, så antar jag, att hon alldeles har upphört med sitt gamla yrke.»

»Hvad menar ni?» frågade den främmande bistert.

»Hon dog i vintras.»

Den främmande fixerade honom en stund. Sedan blef uttrycket i hans ögon tomt och förströdt, och han tycktes falla i tankar. Det var ej lätt att se, om han kände sig lättad eller besviken genom den upplysning han fått. Men slutligen tog han ögonen till sig, drog ett djupt andetag, sade, att det kunde för resten också vara likgiltigt, och reste sig som om han ämnade gå.

Bumble var fiffig nog till att genast inse, att här var ett tillfälle att slå mynt af en viss hemlighet, som befann sig i hans bättre hälfts besittning. Han kom tydligt ihåg kvällen, då gamla Sally dog; det var ju tyvärr samma kväll som han hade friat till fru Corney och fastän sistnämnda dam aldrig hade anförtrott honom den bikt, som endast hon hade hört, hade han likväl fått veta så mycket, att bikten angick något, som hade händt, då gamla Sally skötte Oliver Twists mor. Alltså meddelade Bumble nu den