ner på gatorna. Helt tyst stängde han dörren, stoppade på sig nyckeln och gick.
Han gick tvärsöfver gatan och såg upp, för att förvissa sig om, att ingenting syntes utifrån. Fönstret täcktes af rullgardinen, som Nancy hade velat draga upp för att släppa in det ljus, som hon aldrig mera skulle få se. Liket låg strax där nedanför — och så solen sken just på det fönstret!
Men det var ändå en lättnad, att han sluppit ut. Han hvisslade på hunden och gick. Han dref omkring på måfå utanför staden, kastade sig ner bredvid en bäck och försökte sofva, men reste sig igen och gick och gick, utan att våga sig in någonstädes. Förmiddagen var till ända, middagen likaså, det skymde på. Men han fortfor att gå och gå.
Ändtligen inemot klockan 9 släpade han sig dödstrött in i en liten by och smög sig in på krogen, hvars ljus vinkade honom. I skänkrummet sutto några bönder, som flyttade sig tillsammans och gjorde rum för honom vid kaminen. Men han satte sig i en vrå, åt och drack och gaf då och då hunden en bit.
Bönderna pratade om ditt och datt, helt likgiltiga saker. Sikes, som hade betalat sin förtäring, satt och halfsof i sin vrå. Då väcktes han plötsligt af, att en ny gäst larmande trädde in. Det var en lustig ture, en kringvandrande krämare, som hade allt möjligt och omöjligt i sin låda. Bönderna började genast skämta med honom, och då han hade ätit, öppnade han sin låda, för att på ett lämpligt sätt förena det nyttiga med det nöjsamma.
»Hvad är det där?» frågade en bonde och pekade på några pastiljer i lådan.
»Det där?» sade krämaren. »Det är ett alldeles ofelbart och ovärderligt medel att ta bort alla möjliga slags fläckar, vinfläckar, fruktfläckar, oljefläckar, ölfläckar och blodfläckar. Har ett fruntimmer fått en fläck på sin ära, så behöfver hon bara äta upp en af dessa kakor, så är den saken klar — ty det är gift. Och bara en penny stycket! De köpas upp, så fort de hinna tillverkas. Det är fjorton vattenkvarnar och sex ångmaskiner och ett galvaniskt batteri i gång ständigt, och ändå hinner man inte tillverka tillräckligt. Bara en penny kakan! Två halfpence är lika bra, och fyra fjärdedels pence tas emot med nöje. Vinfläckar och fruktfläckar och oljefläckar och ölfläckar och blodfläckar! Det är en fläck på en af de närvarandes hatt, jag skall ta bort den, innan han hinner beställa sig en mugg öl!»
Sikes for upp. »Låt min hatt vara!»
»Fläcken skall vara borta», sade krämaren och blinkade till bönderna, »innan ni hinner fram till mig! Ser ni den här mörka fläcken på herrns hatt... antingen det nu är en vinfläck eller en oljefläck eller en blodfläck...»
Han kom icke längre; med en svordom hade Sikes ryckt hatten till sig och rusade ut ur rummet.
