Sida:Oliver Twist - Samhällsroman.djvu/239

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
239
OLIVER TWIST.

gömställe omringadt på alla håll, regeringen har utfäst en belöning af hundra pund för hans gripande!»

»Jag lägger till femtio!» sade Brownlow. »Men juden, hvad har det blifvit af honom?»

»Han är arresterad, eller också blir han det om ett ögonblick.»

Brownlow vände sig till Monks. »Nå», frågade han, »har ni bestämt er?»

»Ja. Vill ni då... låta bli att ange mig?»

»Det har jag lofvat er. Stanna här tills jag kommer tillbaka. Det är er enda räddning.»

Herr Brownlow och doktor Losberne lämnade rummet, hvars dörr åter låstes utifrån.

»Nå», hviskade doktor Losberne ifrigt. »Hvad har ni uträttat?»

»Mer än jag vågade hoppas. Omständigheterna ha kommit mig till hjälp. Skrif och bestäm sammankomsten till i öfvermorgon afton. Vi skola vara där ett par timmar förut, men vi måste ha tid att hvila ut, i synnerhet fröken Rose behöfver alla sina krafter. Å, mitt blod sjuder af begär att få hämnas den stackars mördade flickan. Hvart skall jag gå?»

»Först till polisvaktkontoret», svarade doktor Losberne. »Jag stannar här så länge.»

De tryckte hastigt hvarandras händer och skildes i nästan feberaktig spänning.




KAP. 48.

Förföljd.

Nere vid Themsen, där byggnaderna äro ruskigast och fartygen på floden svartast af koldamm och rök, ligger Londons besynnerligaste och smutsigaste kvarter. För att komma dit måste man slingra sig fram genom ett virrvarr af trånga, osnygga gränder, där den råaste och fattigaste befolkningen håller till. De sämsta och billigaste matvaror ligga uppstaplade i bodfönstren, de uslaste och gröfsta klädesplagg hänga utanför butikerna. Man armbågar sig fram mellan kolbärare och sjåare, fräcka kvinnor och trasiga barn, flodens sorgligaste afskum, och man bedöfvas af stank och allt slags oväsen. Slutligen kommer man till den s.k. Jacobsön, som omgifves af en 6 à 8 fot djup, 15 à 20 fot bred graf. Denna graf är en halft uttorkad arm af Themsen. Genom att öppna några slussar kan man under flodtiden fylla den med vatten. Står man på en af de båda träbroar, som äro byggda öfver grafven, ser man husens invånare från bakdörrar och fönster fira ner ämbar och hämta upp vatten. Öfverallt