»Ack, herr Bumble!» utropade Noah. »Oliver... Oliver är...»
»Hvad är han?» frågade herr Bumble med en glädjeblixt i sina metallhårda ögon. »Har han rymt?»
»Nej, herr Bumble, nej, han har inte rymt», förklarade Noah, »men han har blifvit så elak. Först ville han mörda mig och sedan Charlotte och sist frun. Oj, oj, oj!» Och Noah vred sig i en mängd ålaktiga krumbukter för att tillkännage för herr Bumble, att han hade lidit allvarsamma inre skador, som vållade honom outhärdliga kval.
Underrättelsen tycktes alldeles förlama herr Bumble. Noah stärkte intrycket genom att jämra sig tio gånger högljuddare än förut, och då han märkte, att en herre i hvit väst just gick öfver gården, blef han ännu mera tragisk i sin jämmer, ty han ansåg det med rätta ändamålsenligt att söka väcka bemälde herres uppmärksamhet och harm.
Denne herres uppmärksamhet blef också väckt, han gjorde förbittrad helt om och frågade herr Bumble, hvad den där pojkvalpen tjöt för och hvarför Bumble inte gaf honom något, som kunde göra hans tjut mera ofrivilligt.
»Det är en stackars fattigskolpojke», svarade herr Bumble, »han har blifvit mördad, d. v. s. han har varit nära att bli mördad af Oliver Twist.»
»Åhå?» utbrast herrn i hvita västen. »Jag kunde just tro det! Ända från första stunden har jag haft en känsla af, att den där fräcka varelsen skulle sluta i galgen!»
»Han har också velat mörda pigan — och frun», förklarade herr Bumble dödsblek af fasa. »Och... jag tyckte du sa’ herrn också, Noah?»
»Nej, för mästarn var ute, annars hade han mördat honom», förklarade Noah. »Han sade, att han hade god lust...»
»Sade han det, min gosse, sade han, att han hade god lust?» frågade herrn i hvita västen.
»Ja, ers nåd», förklarade Noah. »Och frun hälsade och frågade, om herr Bumble kan ha tid att komma genast och prygla honom, för mästarn är ute.»
»Ja, visst kan han det, min gosse, det får han så gärna», försäkrade herrn i hvita västen, i det han smålog vänligt och klappade Noah på hufvudet, som räckte tre tum öfver hans eget. »Du är en duktig gosse, här har du en slant, min vän! Tag nu ert spanska rör, Bumble, och kila öfver till Sowerberrys och se till, hvad som är att göra. Men lägg inte fingrarna emellan!»
»Nej, det skall jag visst inte göra», försäkrade uppsyningsmannen, i det han kände på den becktråd, hvarmed nedre ändan af käppen var lindad i och för sådana kommunala bestraffningar. Hvarefter han och Noah skyndsamt begåfvo sig till entreprenörens bod.
Oliver fortfor att sparka på källardörren med oförminskad kraft.
