»Är han inte bättre än?» frågade Bumble förtrytsamt. »Det är då en riktigt vanartig och illasinnad kommunal pojke! Hvar är han?»
Efter något letande fick man fatt på Dick, och sedan man spolat hans ansikte vid pumpen och torkat det på fru Manns förkläde, fördes han inför herr Bumble. Han var blek och mager, kinderna infallna, ögonen stora och klara.
»Hvad fattas dig, du kommunala Dick?» frågade herr Bumble skämtsamt.
»Ingenting», svarade gossen med matt röst. »Jag ville bara så gärna...»
»Hvadfalls?» afbröt fru Mann. »Du ämnar väl inte säga, att du verkligen behöfver något? Å, du lilla slyngel...»
»Tyst, fru Mann, tyst!» sade Bumble och lyfte sin hand med myndig min. »Hvad var det du ville?»
»Jag ville så gärna», stammade barnet, »att någon, som kan skrifva, skulle teckna upp några ord åt mig på en bit papper och skicka det till Oliver Twist, då jag är död. Det skulle stå, att jag ofta har gråtit, då jag har tänkt på, att han har måst irra omkring under mörka nätter utan huld och skydd. Och så ville jag berätta för honom, att jag är glad öfver att få dö, medan jag är liten, ty om jag hade lefvat tills jag blef stor, skulle kanske min lilla syster, som är i himlen, ha glömt mig eller blifvit olik mig, och det skulle vara så mycket roligare, om vi finge vara tillsammans där som barn.»
Herr Bumble mönstrade den lille Dick från topp till tå med obeskriflig förvåning och vände sig sedan till fru Mann. »Där ha vi det igen!» sade han. »Den nedrige Oliver har fördärfvat alla barnen. Det måste anmälas för direktionen. För ut honom, fru Mann! Jag tål inte se honom.»
Dick fördes genast ut och spärrades in i kolkällaren, och herr Bumble gick hem för att göra förberedelser till sin resa.
Klockan sex följande morgon tog herr Bumble en rund hatt i stället för den trekantiga, insvepte sin person i en blå kappa med krage, intog en af diligensens ytterplatser tillsammans med de båda fattighjonen. I deras sällskap anlände han lyckligt och väl till London utan att ha utstått andra obehag under vägen än att de förhärdade fattighjonen envisats att huttra och klaga öfver kölden på ett sätt, som kom herr Bumble att hacka tänderna och känna sig ruskig, trots den tjocka kappan.
Sedan han skaffat dessa illasinnade personer husrum för natten, begaf han sig till gästgifvaregården och intog en anspråkslös middag bestående af stek med ostronsås och porter. Därefter satte han sin genevertoddy på kakelugnen, flyttade sig närmare elden, försjönk i moraliska betraktelser öfver mänsklighetens tilltagande böjelse för att vara missnöjd med sin lott och grep sig sedan an med att läsa tidningen i lugn och ro.
