»Nåja, fru Mann», svarade han i lugnare ton, »det är kanske som ni säger. Låt oss gå in nu, ty jag kommer å tjänstens vägnar och har något att säga er.»
Fru Mann förde uppsyningsmannen in i den lilla salongen med tegelgolf, satte fram en stol åt honom och lade beskäftigt hans trekantiga hatt och hans käpp framför honom på bordet. Herr Bumble torkade svetten ur pannan, såg med välbehag på den trekantiga hatten och smålog. Ja, han smålog; uppsyningsmän kunna också vara människor... han smålog verkligen.
»Tag nu inte illa upp hvad jag ämnar säga», bad fru Mann med inställsam blidhet, »men ni har ju gått en lång väg, annars skulle jag inte sätta det i fråga — vill ni inte ha något att styrka er med, herr Bumble?»
»Inte en droppe!» förklarade herr Bumble med en värdigt, men vänligt afvisande åtbörd.
»Ack jo», sade fru Mann, som hade lagt märke så väl till tonfallet som till hans handrörelse, »bara en liten droppe med litet vatten och en bit socker?»
Herr Bumble hostade. »Hvad skulle det vara då?» frågade han.
»Jo, ni förstår, jag är ju tvungen att ha det hemma, att hälla i mixturen åt de söta små barnen, då de äro illamående», svarade fru Mann, i det hon öppnade hörnskåpet och tog fram en butelj och glas. »Det är genever.»
»Ger ni barnen mixturer, fru Mann?» frågade herr Bumble och följde med ögonen den intressanta blandningsproceduren. »Ni är en människoälskande kvinna, fru Mann. (Hon satte glaset ifrån sig.) Jag skall vid första tillfälle tala om det för direktionen. (Han drog glaset till sig och rörde om i det). Ni har en mors känslor, fru Mann. (Han stjälpte i sig halfva glaset). Och nu till affärerna!» sade han och tog upp en plånbok af skinn ur fickan. »Den gosse, som är döpt till Oliver Twist, fyller nio år i dag.»
»Gud välsigne honom!» inföll fru Mann och gned sitt vänstra öga rödt med förklädessnibben.
»Och fastän det utsatts en belöning på tio pund, som redan har höjts till tjugu, och trots de otroligaste, jag kan nästan säga öfvernaturligaste ansträngningar från kommunens sida», sade Bumble, »har det inte lyckats oss att upptäcka, hvem som är hans far eller hvad hans mors hemort, namn och ställning var.»
Fru Mann gjorde en åtbörd af förvåning, och sedan hon funderat litet, frågade hon: »Men hur har gossen då kunnat få något namn?»
Herr Bumble rätade stolt på nacken och sade: »Det har jag gifvit honom. Ser ni, fru Mann, vi uppkalla hittebarnen i alfabetisk ordning. Den näst föregående var ett S, och jag kallade honom Swubble; den här var ett T, och därför kallade jag honom Twist. Jag har namn färdiga hela alfabetet igenom, och när vi komma till Z, börja vi om igen.»
