ägoskilnader mellan byar. Enligt dem[1] skulle rå och rör gälla framför alla andra gränsskilnader. Först i den händelse att rå och rör ej fanns gällde gamla och forna gärdesgårdar, samt så stor å, att man kunde ro deri med två-årad båt. Lågo 2 byar på hvar sin sida om sund eller sjö, d. v. s. omslöto de bägge hela sundet eller sjön, så skulle de äga halfva sjön hvardera. I fall åter byn endast ändades i sjön d. v. s. om byn ägde blott en mindre del af sjöns strand, medan den vida större delen af stranden tillhörde andra byar, så skulle byns äganderätt ej sträcka sig längre ut i vattnet än så långt, som man kunde hinna med en från stranden kastad sten. Flottholme i sund skulle den hafva som kunde fästa den vid sitt land. Landfäst holme tillhörde den by inom hvars vatten holmen låg. Låg löt mellan 2 byar och fanns ej rå och rör, skulle hvardera byn hafva hälften hvardera. I odelad skog, som låg mellan 2 eller flera byar, var det regel, att hvar by skulle hafva lika mycket, utan afseende på byarnes olika storlek; dock undantogs härifrån ollonskog, hvilken, om den låg odelad mellan 2 byar, skulle delas efter öre och örtug.
I MELandsLag BB. Kapp. 21 och 23 samt Christoffers LandsLag BB. 27, 28, 29 och 30 återfinnes UplLagens nyssnämnde bestämmelser blott med den skilnad, att, om by låg vid sjöända, skulle han äga så mycket i sjön ”som hans Bolstader sigher til”, d. v. s. att byns äganderätt i sjön ej var inskränkt till något visst afstånd från land, utan att byn skulle äga så stor andel i hela sjön, som svarade mot byns andel i stranden. Landslagarnes ägoskilnader mellan byar i vatten äro bibehållne i 1734 års lag 12 Kap. 4 §. JB. blott med det tillägg och närmare bestämning, att om insjö eller någon del deraf kunde till äng växa, skulle hvar by äga äng eller land, efter thy, som han i sjön rådande varit. Deremot uppställdes nu en helt annan grundsats för äganderätten och ägoskilnaderna emellan byar i öppen skog och mark. Ty medan Landskaps- och Landslagarne förklarade den ena byn hafva rätt till lika stor lott som den andra, utan afseende på byarnes olika storlek, lyder 1734 års lag i 12 Kap. 6 §. JB. sålunda: Nu finnes i skog eller löt och öppen betesmark, byar emellan inge rå och rör eller annans skilnad, tå äger hvar sin del deri, efter öre och örtug. Ligga flera byar inom en rågång och äro de ej sig emellan åtskilde, vare lag samma.
- ↑ UplL, WB. 17, 19 och 20; SML. BB. 14; y. WML. B. 17.
