Den gamla från slägtförbundet utgångna åsigten att en by med dess jordägare var såsom en personlighet för sig lika berättigad med hvarje annan by utan afseende på byarnes olika storlek, hade nu, sedan beständig skattläggning blifvit införd, måst gifva vika för den ekonomiska grundsatsen, att byarnes äganderätt i oskiftad mark borde beräknas och lämpas efter deras olika storlek, eller, hvilket var detsamma, efter den olika skatt de erlade till staten.
3.
Omkring Ödesby och Afgärdaby.
Ehuru Landskapslagarne och LandsLagen på de ställen, der ödesby omnämnes[1], ej innehålla några bestämmelser om ödesbyns ägoskilnader mot angränsande byggda byar i mellanliggande öppen skog och mark eller vatten, så torde man dock få antaga, att ödesby, sedan den en gång blifvit ånyo uppbyggd och uppodlad, enligt berörde lagar ägde samma rättigheter som hvarje annan byggd by. I vår nu gällande lag finnes detta uttryckligen stadgadt i 12 Kap. 6 §. JB., der det heter: Ödesby äge lika rätt, som byggder by.
Det enda ställe i våra Landskapslagar der ordet afgärdaby förekommer är i ÖGL. BB. 28 Kap., hvars 5:te §. lyder sålunda: Nu gærs by af by, liggær till ha ok hamnu, vet sina ramarka, þa hawær han witzs orþ wæria þæt sum han hawær fangit ok egh til högha bys iwir ramarka ganga. Nu hawær han egh sik ramarka ok liggær egh til ha ok hamnu han hawær egh witzsorþ mera at wæria æn han hawær garþe gripit. han a hawa mæþ högha by af almænninge bysins timbær ok troþ. fang ok fear gang. ok ryþia undir rughi ok rowm: hawa af þreia halma ok siþan læggia atær undir fear fot. egh ma han længær til akær ælla æng hawa. Nu wil högha by almænninge skipta. Þa a afgærdhis by sua mykit i skoghe sum skyldar, nu ær by af almænninge köptær: þa a han egh witzsorþ mera at wæria æn sua sum han hawær garþe gripit ok lagha hæfþ a kumit.” Hvad som i y. WGL. JB. 32 kallas holmstompt, eller nybygge på byns betesmark, ägde emedlertid enahanda rättigheter emot den by, på hvars mark den låg, som ÖGL. här ofvan tillerkände afgärdaby, och då skilnaden enligt WGL. mellan by och þorp eller enstaka gård var den, att i by skulle finnas minst 6 bosatte män, samt holmstompt således genom uppodling
- ↑ UplL. WB. 17: 2; y. WML. BB. 16: 2; LL. BB. 26: 3.
