utgjordes af sådan jord, som någon granne i byn ursprungligen uppbrukat af odlingsmark, belägen inom byns område, men skiljd från den kring tomterna liggande gamla odaljorden. Denna jord kallades i Götalagarne[1]. Utskipt, i Svealagarne[2] Uppgiærþir, Op giærþ, och skulle i allmänhet endast under nyttjanderätt på viss tid få innehafvas af odlaren och vid uppkommet skifte lika med den öfriga by-samfälligheten delas mellan alla grannarne i byn, men kunde ock enligt Svealagarne under vissa omständigheter blifva odlarens enskilda egendom utöfver byamålet och sedan vid arfskifte mellan odlarens arfvingar skiljas från hemmanet i bolbyn. Man finner häraf, att enda skilnaden mellan dessa bägge slag af fast egendom låg i sättet för deras uppkomst, och om äfven deras egenskaper och rättsförhållanden till de bolbyar på hvars mark de lågo i början voro olika, så försvann dock denna skilnad helt och hållet under tidernas längd. I motsats mot hemmanet i bolhyn med dess odaljord kallades de bägge med ett gemensamt namn: Umeghn, Om æghn, och skulle, der de funnos, vid afvittring eller arfskifte tillfalla dem, hvilka togo mindre lott i den arffallna jorden, och vid utmätning för gäld alltid försäljas, innan hemmanet i bolbyn tillgreps[3]. I Christoffers LandsLag BB. 14: 5 omnämnes Urfjelder i allmänhet såsom en känd sak, utan att begreppet närmare bestämmes, än att Urfjelder låg antingen i akrom eller ängiom och således hufvudsakligen bestod af inrösningsjord; ett vilkor, som redan var bestämdt uttaladt i Landskapslagarne[4].
I Landslagens[5] TingmålaBalk 27 Kap., der det stadgas, i hvilken ordning bondens egendom skulle utmätas, förekommer ordet Utjord första gången och synes der vara användt i samma bemärkelse, som Umeghn, eller i motsats mot hemmanet i bolbyn och dess odaljord. Samma jord således, som i förhållande till bolbyn, å hvars mark den låg, kallades Urfiælder eller Uppgiærdir, benämndes åter i förhållande till det hemman, hvars ägare jorden tillhörde, Umæghn eller Utjord. Urfjælder och Utjord voro derföre endast
- ↑ Ä. WGL. JB. 7: 2; y. WGL. JB. 17; ÖGL. 2: 1
- ↑ UplL. WB. 21; SML. BB. 13: 1; y. WML. BB. 21.
- ↑ ÖGL. ÄB. 9: pr; UplL. ÄB. 12, 13; TB. 8: pr; SLL. ÄB. 1: 1; y. WML. ÄB. 12: 1; TB. 17: pr, 2; LL. ÄB. 9: pr.
- ↑ Se de i not. 4 föreg. sida citerade lagrum.
- ↑ I det enda manuscript af MELLag, som vi haft tillfälle att rådfråga, saknas de 23 sista kapitlen af TingmålaBalken, och således äfven det 21 Kap., som efter hvad rubriken synes antyda, skulle motsvara det 27 Kap. i ChrLLag.
