bredd upphuggas[1], och att rå och rör i gränser mellan Härader och Län, skola göras så stora, att de kunna skiljas från byarör.
Sådana äro i hufvudsaken äldre och nu gällande lagars föreskrifter om gränsmärkenas beskaffenhet. Bruket har dock i väsentliga delar afvikit derifrån. Den i 1696 års Kongl. Bref först stadgade och sedan i 1734 års Lag intagna föreskriften, att stora stenhällar skulle läggas under rören, befanns genast vara opraktisk och har måhända derföre aldrig blifvit iakttagen vid rörläggningar. Landtmätaren Erik Agner, hvilken säger sig hafva praktiserat i 40 år, uppgifver såsom skäl härtill[2], att man har svårt att vid rörläggningen af en by finna behöfligt antal passande stenhällar och att rörläggningen derigenom fordrar stort arbete och kostnad, så att de fattiga och medellösa heldre föredraga att lida orätt än att underkasta sig de stora utgifterna med rörläggningen; ”ty”, tillägger Agner, ”hafva några Justitiarier och dem i slike tillfällen adjungerade skäligen pröfvat att fullfölja rörsättningen någorlunda efter ortens beskaffenhet och efter närmast för handen hafvande vilkor, än låta sådant helt och hållet blifva tillbaka, till dess höga öfverheten efter sakens beskaffenhets klara föreställande annorlunda kunde förordna och i nåder förklara, huru vid en eller annan Casu man härvid sig regulera och förhålla måste.” Likasom det skedde före 1730, så hafva landtmätarena i allmänhet allt framgent gått till väga vid rörläggningar, och således finnas dessa stenhällar hufvudsakligen på papperet[3]. De skäl, som Agner uppgifvit mot stenhällars nedläggande under rösen, finnas ännu i dag, och man torde ej kunna bestrida deras giltighet, isynnerhet som Landtmäteriet sedan 1696 gjort så betydliga framsteg, att man numera lättare och med mera tillförlitlighet kan af kartan och rösebeskrifningen finna en rågångs läge och sträckning än af ett 6 qvarter långt streck inhugget i en stenhäll. Emedlertid föreskrifver lagen ännu i dag,
- ↑ Förut brukade man hugga rågata mellan Landskap, Härader, Socknar och Byar 12 alnar breda, men genom Kam. Coll. Circ. Br. den 21 Januari 1763 inskränktes bredden till 6 alnar och genom Landtm. Förordn. den 22 November 1766 ytterligare för rågata mellan byar och hemman till 3 alnar, samt bredden på andra rågator till 6 alnar.
- ↑ Örtuga Delu-Bok af Erik Agner, tryckt 1730, pag. 107.
- ↑ Alla de landtmätare författaren rådfrågat hafva förklarat, att de ej sett stenhällar under något gammalt rör, som de rifvit, och ej heller sjelfva lagt några stenhällar under nya rör.
