på en gång förekomma i samma mål, så ofta förvexlas och sammanblandas med hvarandra[1].
Frågan om förhållandet mellan rå och rör å ena sidan och urminneshäfd å den andra har blifvit så vigtig i vår laghistoria och utgjort föremål för så skiljaktiga meningar, att vi icke kunna med tystnad förbigå detta ämne, ehuru förhållandet dem emellan redan i det föregående blifvit hufvudsakligen antydt.
Tanken att på ett indirect sätt bevisa lagliga tillkomsten af ett rättsförhållande, derigenom att man styrkte, det rättsförhållandet oafbrutet och oklandradt fortfarit under en lång följd af år, var ej okänd i våra Landskapslagar, men begagnades egentligen för att, såsom vi ofvan visat, styrka lagliga uppkomsten af gränser eller gränsmärken, då directa bevis derom ej kunde åvägabringas. Dock finnas några få ställen, der samma bevisningsmedel omnämnes och medgifves äfven vid andra tvistemål. Så nämner UplL. MB. 44: pr. alderhæfþ, hvarmed man under vissa omständigheter hade tillstånd att styrka sin äganderätt till lös egendom, och SL. BB. 14: 2 gamul fornhæfþ, hvarigenom äganderätten till virket i gärdesgård uppbygd på grannens område kunde bevisas, samt JB. 13 fornhæfþ, genom hvilket bevis man borde befria sig från skyldigheten att emot lösen afträda en inom annan by belägen urfjäll.
Vigtigare än nyss uppräknade ställen är BB. 28: 4 i ÖGLagen, der det heter: wirkar man i skoghe annars ælla takær in til öþzs (öxa) mala ok kombær um garþæ. þæn garþær hetir rishofde ok rans garþær, rutnar þæn garþær af ok kombær um andrum, rutnar af han ær ok rans garþær kombær um þriþia ok þrim flera þa rindær han a synrættn. Nu æ hwar sum mötas synrætta ok lagha hæfþi, þa
- ↑ Af hvad ofvan är yttradt, torde man finna att de tvister, som, vid delningar af samfälliga sockenskogar i norra provinserna, uppkomma derigenom, att några intressenter, på grund af fastställda kartor och andra bevis öfver gränser, yrka att få såsom sin enskilda egendom bibehålla vissa skogstrakter, ej äro några ägoskilnadstvister, utan rena äganderättstvister; men såsom sådana äro de högst vigtiga, och förtjenade en särskild afhandling; i synnerhet som dessa tvister nu först börjat uppkomma och allt mer tilltaga, i samma mån som socknarne kunna erhålla understöd af staten till delning af deras samskogar. Äfven i pecuniärt hänseende äro de högst betydande. Författaren har handlagt ett sådant mål, der de omtvistade skogstrakterna tillsammans utgjorde mer än 1 qvadratmil skog, som, efter det låga priset af 10 Rdr Bco för hvarje tunland, stiger till ett värde af öfver 230,000 Rdr Bco.
