Ännu i dag fortlefver hos Svenska folket den gamla förkärleken för jordegendom och röjes bland annat uti den ömtålighet och ifver, hvarmed tvister derom föras. Sällan åtnöjes den tappande allmogen med underrätts utslag i dylika mål, äfven om de förmoda, att någon ändring i utslaget ej kan vinnas, och ehuru rättegångskostnaden ofta öfverstiger värdet af den lilla jordlapp, hvarom tvistas; svårligen kunna de förmås till någon vänlig förlikning, och en tvist om några qvadratalnar jord, hvars hela värde endast motsvarar några få riksdaler, är i deras ögon vigtigare än mången tvist om penningar eller lösören, dessa må nu gälla vida större summa. Under sådana förhållanden torde det måhända ej synas olämpligt eller ändamålslöst att söka fästa en större uppmärksamhet på vår lagstiftning rörande ägoskilnader och om möjligt bidraga till en närmare kännedom derom.
Vid de ägoskilnadstvister, som nu blifva föremål för domarens handläggning, händer det ej sällan, att parterna åberopa rättsförhållanden, som uppkommit långt före den tid, då våra nu gällande lagar och författningar om ägoskilnader utfärdades, och då rättsförhållanden i allmänhet måste bedömas efter den lag, som gällde vid deras uppkomst, samt för en rättvis lagskipning således äfven fordras kännedom af gammal lag; blir det nödigt att företrädesvis i detta ämne ej förbise vår äldre lagstiftning, utan i synnerhet följa den med större uppmärksamhet ju närmare vi nalkas tiden för vår nu gällande lagstiftning rörande ägoskilnader.
duas genealogias de termino terræ eorum, et unus dicit: Hic est noster terminus, alius revadit in alium locum et dicit: Hic est noster terminus, ibi præsens sit Comes de plebe illa; et ponat signum ubi iste voluerit, et ubi ille alius voluerit, terminum et girent ipsam contentionem. Postquam girata fuerit, veniant in medium et præsente Comite tollant de ipsa terra, quod Alamanni curffodi dicunt et ramos de ipsis arboribus infigant in ipsam terram, quam tollunt, et illæ genealogiæ, quæ contendunt, levent illam terram præsente Comite et commendent in sua manu; ille involvat in fanone, et ponat sigillum, et commendet fideli manu usque ad statutum placitum. Tunc spondeant inter se pugnam duorum. Quando parati sunt ad pugnam, tunc ponant ipsam terram in medio, et tangant ipsam cum spatis suis, cum quibus pugnare debent, et testificentur Deum creatorem ut cujus sit justitia, ipsius sit et victoria, et pugnent. Qualis de ipsis vicerit, ipse possideat illam contentionem. Skälet för envigets bibehållande vid dylika tvister antydes af Bairarnes lag Tit. XI Cap. V , der det heter: Et si alia probatio nusquam inveniri dinoscitur, nec utriusque invasionem compensare voluerint, tunc spondeant invicem wehadinc quod dicimus, et in campiones non sortiantur, sed cui Deus fortiam dederit et victoriam, ad ipsius partem designata pars, ut quærit, pertineat. Walther, Corpus Juris Germanici antiqui.
