bullersam och orolig slägtinge qvitt, af hvars ärelystnad och oförvägenhet allt var att befara. Han gaf honom förthenskull sextio väl utrustade skepp. Thärmed skulle han en tid fara utom lands, dels att, efter sin egen villja och föregifvande, i krig och vapenskifte göra sig mer ansenlig, dels att follkets bitterhet imedlertid måtte hafva råderum att sakta sig. Utom thetta, viste ock Konungen honom en god lägenhet, som han borde nyttja, thär han ville inlägga heder och komma till magt. Emellan Svenska och Hollmgårdiska håfven hade från långliga tider tillbaka varit ett nära förtroende. Sådant hade väl sin första grund och upprinnelse i en gemensam härkomst; men sedermera blef underhållet genom ett vänligt umgänge, som alldrig fick dvalna af efterlåtenhet, mindre slockna af kallsinnighet och fiändskap. I stöd thäraf gjorde thet ena follket sig heder af att tjena thet andra såsom sina Landsmän, och ällska them såsom sina Bröder och välgorare [1]. Gôterne hade vid sina uttåg och
- ↑ Våra Sagor och gamla underrättelser äro fulla af bevis härtill, och om våras resor till HOLLMGÅRD. The Ryske Historierne såsom
