i vår Historia fått namnet hin Slemme. Eller vare hvars Son han vara vill, borde dock Konung ERIK vara mer belåten med honom, än med STYRBJÖRN, hällst hvad STYRBJÖRN skulle tillskrifvit sin rätt och börd, hade thenne ej att söka, än i ERIKS nåd och follkets välvillja.
§. 6.
Men STYRBJÖRN lät ej modet falla, allraminst sin afsigt fara. När ej pock eller hot ville hjällpa, och han till sitt ändemåls utförande genom vålld ingen magt tå hade att tillgå, varande bedragen i sin uträkning på follkets ynnest; gjorde han sitt naturliga öfvermod tvång, gick till sin Far-Broder, ställte sig ödmjuk, gaf goda ord, och bad honom, att, efter han ej vidare kunde blifva thes Medregent, måtte honom åtminstone lämnas en flotta, att han thärmed, såsom en Konungs Son anstode, kunde, efter gamla nordiska sättet, få försöka sin lycka i krig, i sjöröfveri och på främmande kuster. Konungen kunde ej annat, än upptaga väl ett sådant förslag. Thet är naturligt, att han gärna ville blifva en så
