then tå i HOLLMGÅRD regerande Kongeliga slägten varit rätt nedstigande å Svärds-sidan af thet Kongeliga Svenska YNGLINGA-huset i UPSALA. Sådant hade ej allenast märkeligen styrkt gamla förtroendet, utan ock värfvat the Svenska ett besynnerligen högt anseende thär ute. Enkannerligen var Sverige ofta en trygg fristad för the Hollmgårdiska Prinsar, som härifrån fordrade hjällp, tå egen styrka emot en öfverlägsen Fiände ej ville förslå. Just vid thetta STYRBJÖRNS oroliga företagande, hade man thäraf ett lefvande bevis i then Hollmgårdiska Prins VALDEMAR, som, flygtig ifrån land och rike, vistades i UPSALA och väntade ERIKS hjällp. ERIK underlät ej att ställa STYRBJÖRN en så skön lägenhet under ögonen, för att syselsätta hans farliga ärelystnad utan eget äfventyr. Han viste honom, huru VALDEMAR, Hollmgårdiska Konungens SVITURSLAVS Son, befunne sig vid håfvet: huru han klagade öfver sin blodtorstiga Broders, KIOVSKA Härtigens JAROPOLKS, grymhet, som långt ifrån nögd med then del, hvilken hans
