hafva något för sitt tillbud. Än ville han försöka ett tag, om ej till att vinna en krona, dock att hämnas på sina fiänder. Thesförinnan kunde han ej komma sig till att företaga tåget emot RYSSLAND. Sådant blef utseddt emot then Prinsen, som, honom till förtret och trotts, var gjord till thes Far-Broders Med-Regent. Thenne, som ej frucktade något ondt, mindre var beredd till motstånd, öfverföll han oförmodeligen, och drap utan möda. Han fick väl sålunda svallka sin torrst i hans blod; men ock thet var all then båtnad, som han thäraf hade. Ty för öfrigt blef hans sak thärigenom slemmare, än hon var föråt. The Svenske voro ej vane, att lämna sina Konungars mördare ostraffade, alldraminst att sätta them på theras thron. Huru thet var, måtte thenne orolige Prinsen skynda sig ur landet, sedan han ej mindre stört vänskapen med sin Far-Broder till fullo, än retat menighetens gamla agg med en ny missgärning.
§. 10.
Han tog förthenskull med sin flotta först vägen till Hollmgårdiska Riket, thär allt var i oro och villevalla. Oagtad then
